En märklig lördag...
Maja och jag hade precis ätit middag och bestämde oss för att åka över till söder (vi befann oss på kungsholmen) för att möta upp några vänner. Med bil skulle det inte ta mer en 10 minuter och vi skulle hinna vara där innan 9. Vi var båda inställda på att ha en ganska lugn och trevlig lördagkväll...
När vi körde över Västerbron slogs vi att det var väldigt många som var ute och joggade i Lördagsnatten. Vi kom överens om att viktfixeringen i storstan deffinitvt hade gått för långt och att det borde vara förbjudet att jogga en lördagkväll. Vi hann knappt komma in på Hornsgatan när vi möttes av polisbilar, avspärrningar och bländade många joggingshorts i grupp. Utan att ens våga fundera på vad det var som höll på att hända började vi köra kringelkrok runt söder. Trots att vi använde oss av cykelbanor, körde mot enkelriktat och lånade trottoarer möttes vi bara av avspärrning på avspärrning och en jävla massa joggare... En och en halv timme senare hade vi inte kommit mycket längre en till Slussen och bestämde oss för att det var dax att ta ett snack med nån av poliserna som stod och tryckte. Polisen vi valde att konfontrera, som såg ut att heta Tobias, förklarade att det som pågick kallades för "Midnattsloppet", att det skulle pågå i flera timmar och att det innebar att vi var utestängda från söder och att vi gjorde bäst i att parkera och gå... Eftersom både jag och Maja har fått lära oss att man ska göra som polisen säger så ställde vi bilen på skeppsbron och började knalla. Under vår promenad kom vi fram till att joggingbyxor verkligen inte är snyggt, att det borde vara förbjudet att stänga av en huvudstad på det här viset och att det måste vara sjuk tråkigt att jobba som polis under Midnattsloppet. Sedan hann vi inte fundera så mycket mer för helt plötsligt började en stor folkmassa i vita t-shirtar passera i ett rasande tempo. Och tro mig när jag säger att det aldrig tog slut. 20 000 stycken var dom, enligt en av volontärerna i sjukt gul väst. Strömmer av joggare var oändlig. Man såg direkt att 30% av massan tog det på galet stort allvar och hade tränat inför dettai minst ett år, resten hade redan fått mjölksyra och skulle aldrig orka jogga hela vägen in i mål. Det hela var mycket märkligt. Och mitt i detta stod jag och Maja som hade trott att vi skulle ha skön kväll på söder...
När vi hade tröttnat på spektaklet och skulle ta oss tillbaka till bilen kom vi på att vi stod på fel sida om det hela och skulle behöva ta oss igenom den joggande folkmassan för att komma till bilen... och det var lättare sagt en gjort. Efter många, långa diskutioner kom vi fram till att det ända sättet var att springa in i massa och börja jogga med, sedan försöka ta sig från ena sida till den andra och sedan springa ur loppet på passande punkt. Och så blev det. Två förvirrade varelser gav sig in i ett gytter av vita t-shirtar och hoppades på att komma ut på andra sidan. Det lyckades. Snart kunde vi båda andas ut på en stadig trottoar. Tackolov överlevde vi båda två, och kan till och med säga att vi sprungit Midnattsloppet, i allafall 50meter...
Puss.
När vi körde över Västerbron slogs vi att det var väldigt många som var ute och joggade i Lördagsnatten. Vi kom överens om att viktfixeringen i storstan deffinitvt hade gått för långt och att det borde vara förbjudet att jogga en lördagkväll. Vi hann knappt komma in på Hornsgatan när vi möttes av polisbilar, avspärrningar och bländade många joggingshorts i grupp. Utan att ens våga fundera på vad det var som höll på att hända började vi köra kringelkrok runt söder. Trots att vi använde oss av cykelbanor, körde mot enkelriktat och lånade trottoarer möttes vi bara av avspärrning på avspärrning och en jävla massa joggare... En och en halv timme senare hade vi inte kommit mycket längre en till Slussen och bestämde oss för att det var dax att ta ett snack med nån av poliserna som stod och tryckte. Polisen vi valde att konfontrera, som såg ut att heta Tobias, förklarade att det som pågick kallades för "Midnattsloppet", att det skulle pågå i flera timmar och att det innebar att vi var utestängda från söder och att vi gjorde bäst i att parkera och gå... Eftersom både jag och Maja har fått lära oss att man ska göra som polisen säger så ställde vi bilen på skeppsbron och började knalla. Under vår promenad kom vi fram till att joggingbyxor verkligen inte är snyggt, att det borde vara förbjudet att stänga av en huvudstad på det här viset och att det måste vara sjuk tråkigt att jobba som polis under Midnattsloppet. Sedan hann vi inte fundera så mycket mer för helt plötsligt började en stor folkmassa i vita t-shirtar passera i ett rasande tempo. Och tro mig när jag säger att det aldrig tog slut. 20 000 stycken var dom, enligt en av volontärerna i sjukt gul väst. Strömmer av joggare var oändlig. Man såg direkt att 30% av massan tog det på galet stort allvar och hade tränat inför dettai minst ett år, resten hade redan fått mjölksyra och skulle aldrig orka jogga hela vägen in i mål. Det hela var mycket märkligt. Och mitt i detta stod jag och Maja som hade trott att vi skulle ha skön kväll på söder...
När vi hade tröttnat på spektaklet och skulle ta oss tillbaka till bilen kom vi på att vi stod på fel sida om det hela och skulle behöva ta oss igenom den joggande folkmassan för att komma till bilen... och det var lättare sagt en gjort. Efter många, långa diskutioner kom vi fram till att det ända sättet var att springa in i massa och börja jogga med, sedan försöka ta sig från ena sida till den andra och sedan springa ur loppet på passande punkt. Och så blev det. Två förvirrade varelser gav sig in i ett gytter av vita t-shirtar och hoppades på att komma ut på andra sidan. Det lyckades. Snart kunde vi båda andas ut på en stadig trottoar. Tackolov överlevde vi båda två, och kan till och med säga att vi sprungit Midnattsloppet, i allafall 50meter...
Puss.
Kommentarer
Trackback
