duracellie

Idag var jag på studiebesök på inspelningen av Stig Larsson-triologin. Jobbar man själv i fabriks-tv branschen kan det vara kul att se hur det går till i konstens filmvärld. Dagens inspelning var på Mosebacke och jag och en vän skulle vara där vid 12. Vi möttes upp strax innan och när vi parkerat bilarna och skulle börja gå blev vi medvetna om att vi båda såg ut som trafikolyckor i håret. Jag, som var på fest igår, hade knappt borstat håret i morse och ännu mindre sköljt ur hårsprayen. Phrida har inte orkat göra något år sin korta frisyr utan hade akut-räddat det hela med några hårspännen. Våra frissor ihop = ingen succé. Vi hittade två chockrosa idolmössor i Phridas bil och kände att det fick bli vår räddning. Vi satte på oss mössorna och blev plötsligt en Smurf-duo. Men vad göra?
Vi gick upp till inspelningsplatsen och skulle till och börja med hitta en "Maria" trots att vi knappt visste hur hon såg ut. Efter att vi stått i ett hörn en stund och försökt räkna ut vem hon var haffade vi en riggare som passerade och bad om råd. Han styrde oss till en tjej i mössa... hennes mössa var snygg och svart och det syntes i hennes ögon att hon reflekterade över vår chockrosa mössor. Det är trots allt inte okej att komma gående i armkrok och ha likadana chockrosa mössor på sig om man fyllt 15 år...
Vi blev insläppta på Mosebacke och satt sedan och kollade på inspelningen en dryg timme. När det var dags för omrigg kom det fram en kvinna till mig, la armen på min axel och frågade: "Skulle du kunna tänka dig att vara med, vi behöver en statist till?". Äh... nja. Hon tittade mig i ögonen och jag kände genast att jag skulle få svårt att komma på en bra anledning till att slippa. "Okej då, jag syns väl ändå inte där bak". Hon gav mig en plats "i baren" och la sedan till "Du måste dock ta av dig den rosa mösan". Jag fick en klump i halsen. Skulle jag behöva ta av mig mössan, det ända som skyddade omvärlden från mig förargelseväckande frisyr? Hon vände på klacken och gick och jag förstod att jag inte hade något alternativ. Scenen spelades in och sedan var jag snabbare en kvickt tillbaka på min stol i hörnet. Vad hade precis hänt? Jag hade klivit i genom dörren i tron om att jag i skydd av min rosa mössa skulle få luta mig tillbaka och titta på en filminspelning. Istället hade jag helt plötsligt hamnat framför kameran i årets fulaste frisyr. Men överraskningar kommer sällan ensama. När jag tittade upp stod en av tjejerna från teamet framför mig med en lapp i hamnden. "Du kan fylla i den här". Jag tittade på lappen och såg att jag skulle skriva mina kontouppgifter... så att dom kunde sätta in 300 kronor. Jaha! Jag hade alltså helt plötsligt tjänat 300 kronor på att vara med framför kameran i 4 sekunder. Bra tim-peng. Helt plötsligt dämpades frisyr-ängesten! I jultider, med en Bali-resa om två veckor och noll lön dom kommande 3 månaderna kändes frisyren som en pettitess i sammanhanget! En risig frissa hit eller dit, det bjuder jag på!   

Puss