Ångest.
Kan vi prata om det här med nyårslöften.
Alltså... Jag fattar grejen. Man står på en balkong med ett glas champagne och tittar på fyrverkerier med vänner. Man har ätit god mat och lyssnat på bra musik i snygga kläder och välfriserat hår. Man är glad, man är snygg, man är road. Man har framtidstro, taktkänsla och själslugn. Och mitt i detta, i minuternas lyckorus, känner man sig oövervinnerlig, stark och målmedveten. Och då... precis då, kläcker man alla dessa... Riktigt. Dåliga. Idéer. Om hur man ska bli bra på allt som är skitsvårt, snyggare en Jessica Alba och hälsans ansikte utåt. Det är också dessa löften som får en att, 11 och en halv månad senare, precis runt jul, drabbas av galen ångest. Det är då man inser att året snart är slut och att man har 10 dagar på sig att skaffa fasta lår, sluta äta choklad, köra mindre bil... skaffa pojkvän, högre lön och bättre självkänsla...
Eller också skiter vi att lova en massa. Varför inte bara gilla låren, fatta att nudlar är gott och fortsätt tro att pengar inte gör en lycklig.
Puss.
Nyårslöften ska avges men ska inte hållas! Det är bara ett ord som ska missbrukas, helt enligt gammal tradition.
