Elvis, cykel och så en konstig näsa...
Häromdagen var jag "Båt-Elvis" för första gången. Det innebär att man är ansvarig för att alla båtar som ska till och från ön under dagen går på tid, enligt schema. Nackdelarna med att vara "Båt-Elvis" är att man börjar jobba kl 06:15 på morgonen och att man sedan ska spendera ca 13 timmar ute på en brygga. Fördelarna är att man får hänga med Malayer en hel dag och att man får en tjänste-cykel. En "Båt-Elvis" cykel som man kan åka på mellan resorten och bryggan. Detta blev jag medveten om när ungefär halva dagen hade gått och blev självklart tvungen att springa upp till resorten och leta reda på cykeln. Alla leksaker är ju trots allt roliga leksaker på en öde ö...
När jag äntligen letat reda på cykeln var det dax att testa härligheten på den lilla vägen ner till bryggan. För mig, som inte har cyklat på 7 år var detta en upplevelse. Det var en fantastisk känsla när jag kom upp på cykeln och insåg att jag inte hade någon aning om hur detta skulle gå till. Det tog säkert 100 meter innan hjärnan hade fått ihop komponenterna balans, styre, trampor. Mycket märkligt. Som att lära sig cykla på nytt, på 30 sekunder. Det blev om möjligt ännu roligare när jag sedan skulle göra en kraftig högersväng upp för ett litet gupp och ut på bryggan. Jag kan ärligt erkänna att jag inte hade nån koll alls. Jag trampade på och hoppades att någon form av autopilot skulle slå in. Och det gjorde den. Även om den varken var snabb, effektiv eller fulländad...
Under dagen fick jag också vara med om att Malayerna började fotografera mig i profil. Dom berättade sedan att jag hade en näsa som var för svängd. Äh? Okej. Den borde varit lite rakare och plattare i profil... Hm. Tack för informationen. Visst, jag kanske inte har den rakaste näsan på norra halvklotet, men jag brukar knappast bli stoppad på stan av folk som förundras över detta.
Här nere har man verkligen lärt sig vad äkta ärlighet innebär. Det är en hel hög tjejer som har fått höra att "you look fat" av diverse malayer. Dom menar det inte som en förolämpning, utan säger bara precis vad dom tycker. Inga konstigheter, tycker dom. Som tjej är det däremot mer sanning än man vill ha. Jag har ännu inte råkat ut för "You look fat" fenomenet utan får nöja mig med "Your noose should be straighter".... Tack.
Puss
När jag äntligen letat reda på cykeln var det dax att testa härligheten på den lilla vägen ner till bryggan. För mig, som inte har cyklat på 7 år var detta en upplevelse. Det var en fantastisk känsla när jag kom upp på cykeln och insåg att jag inte hade någon aning om hur detta skulle gå till. Det tog säkert 100 meter innan hjärnan hade fått ihop komponenterna balans, styre, trampor. Mycket märkligt. Som att lära sig cykla på nytt, på 30 sekunder. Det blev om möjligt ännu roligare när jag sedan skulle göra en kraftig högersväng upp för ett litet gupp och ut på bryggan. Jag kan ärligt erkänna att jag inte hade nån koll alls. Jag trampade på och hoppades att någon form av autopilot skulle slå in. Och det gjorde den. Även om den varken var snabb, effektiv eller fulländad...
Under dagen fick jag också vara med om att Malayerna började fotografera mig i profil. Dom berättade sedan att jag hade en näsa som var för svängd. Äh? Okej. Den borde varit lite rakare och plattare i profil... Hm. Tack för informationen. Visst, jag kanske inte har den rakaste näsan på norra halvklotet, men jag brukar knappast bli stoppad på stan av folk som förundras över detta.
Här nere har man verkligen lärt sig vad äkta ärlighet innebär. Det är en hel hög tjejer som har fått höra att "you look fat" av diverse malayer. Dom menar det inte som en förolämpning, utan säger bara precis vad dom tycker. Inga konstigheter, tycker dom. Som tjej är det däremot mer sanning än man vill ha. Jag har ännu inte råkat ut för "You look fat" fenomenet utan får nöja mig med "Your noose should be straighter".... Tack.
Puss
Kommentarer
Trackback
