Kändisarna fortsätter att chockera...
Paris Hilton har köpt en rymdbiljett av Richard Bransons rymdbolag Virgin Galactics. Om två år ska hon skickas upp i universum för sitt livs färd. Själv säger hon att hon är exalterad men tillägger: "Tänk om jag inte kommer tillbaka på 10 000 år..." .
...hemska tanke. Världen skulle aldrig bli densamma...
Jessica Biel visar sin helylle-sida i det Brittiska Magasinet Marie Claire när hon berättar att hon minsann vägrar plastikoperera sig! Vilken tur då att hon är smal, vältränad, har fasta fylliga bröst, rak näsa och perfekta tänder och en Justin Timberlake vid sin sida... Känns som att en plastikkirurg skulle få svårt att ge valuta för pengarna. Det finns ingen rättvisa i det genetiska lotteriet.
Puss.
Nedladdning och en hunk.
Jakten på nedladdare fortsätter. Nu ska upphovsrättsinnehavare ha rätt att begära fram IP-nummer av Internetleverantörer för att kunna spåra olaglig nedladdning. Jag misstänker att detta kan bli en härlig soppa när detta ska styras upp i praktiken. Tycker dessutom att denna jakt på nedladdare börjar spåra ur och gå mot en värld där alla duschmunstycken börjar förses med en sändare för att försäkra att alla betalar STIM-peng för det dom sjunger i duschen och man installerar kameror i alla soprum så att man kan identifiera och straffa dom som slänger hårdkartong i tidningssamlaren och vitt glas i "Färgat glas" behållaren...
Fick ryggen bearbetad av en naprapat i veckan. Jag och min vän Elin brukar göra ett besök på Naprapathögskolan lite då och då för att hålla ryggarna i trim och i veckan var det dags igen. Trots att man varje gång man går därifrån tänker "Det här var nog sista gången". Inte för att naprapateleverna inte göra något bra jobb, utan för att hela aktiviteten får en att känna sig lite obekväm...
När man kommer dit får man först fylla i en lapp om sin hälsa med frågor som "Är du fullt frisk?" (hm... räknas lätt PMS, tröttma eller skavsår?) och "Har du nyligen varit förkyld?" (klurigt, finns det nån som inte är förkyld i oktober?). På baksidan finns en bild på en gubbe där man ska rita ut var man är stel. Jag brukar göra en stor ring från nacken till höften. När man skrivit klart lappen om sitt liv får man träffa eleven som ska naprapata på en. Det är oftast en ung, snygg kille i 25-års åldern. Han är statistiskt sett trevlig, har ett fast handslag och passar sjukt bra i Naprapat uniform. Han visar en till båset där man ska hålla till medan han leende frågar vad man heter och hur man mår. Man svara då "Ellie, och jag mår bra tack" fast man vill säga "Jag heter vad du vill att jag ska heta och kommer må toppen om jag får dig med lite smör på...". Väl inne i båset ställer han några kontrollfrågor om ens hälsa och sedan är det dags att klä av sig. Några minuter senare står man där i underkläder medan han tittar på ens hållning från olika vinklar. Detta sker i ett vitt rum med kirurgljus. Det är oftast i det här skedet man inser att man har dom urtvättade trosorna, BH:n med sne bygel och att solbrännan aldrig har varit längre bort. Det är då man vill dra sina bortförklaringar till varför man inte tränat ordentligt dom senaste veckorna och varför man har olika färg på strumporna, men oftast har den goda smaken att låta bli. Där står man, i vad som känns som en evighet, innan man får lägga sig på britsen för att bli knådad. Själva behandlingen är oftast effektiv och smärtsam. På frågan "Är det för hårt" svarar man alltid "nejdå!" fast man nästan lider av andnöd. Detta för att på inget sätt framstå som klen inför puddingen. Efter ca en halvtimme får man resa sig och klä på sig igen. Sminket, som var runt ögonen när man kom, har spridit sig i hela ansiktet och håret är en stor oreda. Lite lätt svimfärdig samlar man ihop sina grejer och slänger en blick i spegeln. Samtidigt som man konstaterar att man ser ut som en misär tar man avsked av den fortfarande lika snygga hunken och går ut igen... Varför springer man aldrig på dom där små läckerbitarna på krogen?
Puss.
Först var det jag. Sen blev det vi.
Tanken var att jag först skulle skaffa pojkvän, så småningom bli sambo och sedan skaffa katt. Men va fan. Det kan ju ta en evighet, så jag gick direkt på katten! Perfekt! Det fick mig också att inse att jag kanske inte behöver någon pojkvän nu när jag har Afro...
Hon verkar nämligen ha bättre koll på hur man sköter en relation en va dom flersta killar jag känner har.
Till exempel...
Afro är alltid på bra humör och behöver inte mycket mer en mat, en kattlåda och en liten leksak för att tycka livet är toppen. Hon är aldrig sur, arg eller svår.
Afro slänger ingen smutstvätt på golvet, lämnar inga toasitsar uppe och blöter inte ner hela badrummet när hon ska duscha. Hon sköter sin hygien högst diskret och är väldigt självgående.
Afro är extremt närvarande i relationen och har inga problem med närhet och kärlek. Hon vill umgås hela dagarna och vill sova sked hela nätterna.
Afro snackar aldrig sönder ett problem eller har några långa utläggningar med tråkigt tema. Hon pratar sparsamt men är en väldigt god lyssnare.
Afro är väldigt lojal och trogen. Hon väntar på en varje dag när man kommer hem, och tycker alltid att det är skitkul att träffas igen.
Afro är inte svartsjuk. Hon har inga problem med att jag umgås med andra en henne på min fritid eller att folk kommer på besök. Hon tycker bara att det är roligt att vi bli fler och vill nån sova över är det helt ok. Så länge vi sover sked. Alla tre.
Afro är väldigt lätt att umgås med och är väldigt flexibel. Det duger gott att bara vara hemma och städa eller laga mat. Hon bangar aldrig på en filmkväll.
Om man ska hitta någon brist så är det att hon har sjukt svår att titta in i kameran och le på beställning... men, man kan inte få allt.
Kärlek.
Puss.
Obama.
Men, vem fan bryr sig om vad jag tycker i frågan? Jag får ju ändå inte rösta. Och har dessutom små möjligheter att påverka Usa-folket. Så vad gör Sverige för att påverka det stora landet i denna fråga? Ur vår synvinkel är trots allt Obama det självklara valet. Så hur drar vi vårt strå till stacken? Jo, vi använder vårt starkaste vapen. Vår tyngsta ammunition. Vårt säkraste kort. Vi skickar Filip och Fredrik! I veckan kunde vi läsa i tidningen att duon bestämt sig för att hjälpa Obama och tagit sig över Atlanten för att göra honom till The President Of The United States... Hm. Tungt. Jag tycker att Filip och Fredik är härliga varelser. Att dom har gjort mycket bra för tv-Sverige. Men var det inte någon som överskattade sitt inflytande på jorden på något möte någonstans i Stockholm för några veckor sedan?... Men men. Jag ska inte vara sån. Jag stöttar Filip och Fredrik. Det är dessutom skönt att veta vem man ska tacka om Obama tar hem segern...
Puss.
B som i BOBBY.
Vad gäller kompositörer är allt som vanligt. Det blir en "Bobby Ljunggren, Tomas G:son och Ingela Pling Forsman- festival" där dom skrivit i princip alla låtarna i olika konstalationer. Nytt och fräscht.
Spektaklet sänds i SVT, men Christer Björkman som guru. Nytt och fräscht.
Det intressanta är att jag kommer följa cirkusen slaviskt och älska och hata om vartannat. Jag kommer att sucka över att svenska folket inte har någon smak och älska festivalen för att den lyser upp min mörka lördagar i februari. För vad skulle detta land vara vintertid utan paljetterna, röken och all dålig smak samlat under ett och samma tak?
Aftonbladet gör världen en tjänst. Dom har intervjuat Victoria Silvstedt. Hon listar sina 5 bästa "relationsråd". Man ska inte vara för kläning, man ska ha snygga underkläder, man ska ha sex på oväntade ställen, pyssla om varandra och planera tillsammans. Tack Victoria, nu fick min värld ett nytt perspektiv. Extra skönt att få råd av just Victoria som verkar ha ett väldigt balanserat och tryggt äktenskap. Sa jag att överskriften på artikeln var "Min man litar inte på mig"...?
Puss.
...värt en tanke...
Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål
Du får inte riva mina murar
Som ja omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så jag kan somna tryckt
Du får inte ha mig som en dröm
När ja vill vara din verklighet
Du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet
Men du får ta den tid du behöver
För att förstå va de är du vill
Du får be en bön om tiden
Du behöver räcker till
Och du få Samla dina tankar
Så att vår själar kan få ro
Så allting som vi lovade
Oss själva kan få gro
Och du får inte andas på min panna
Inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte rör vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men ja önskar inget hellre än att du göra allting mot mig snart
Bra sagt, Sonja.
Puss
Sprit och barn.
Jamie Lynn Spears är gravid igen. Hon ammar just nu sitt första barn och trodde inte att hon kunde bli gravid då. Så kan det gå när man skolkar från biologilektionerna... Hon känns verkligen mogen för ett andra barn.
Puss.
Så här ligger det till...
Puss.
Tv, tv, tv, tv...
Hur som helst händer det att jag även aktiv-tittar på tv. Att jag faktiskt stänger av datorn och slår mig ner i soffan för att bli underhållen. En söndagkväll är en typisk sån kväll. När man bara vill ful-mysa i soffan till bra tv. Det blir dock jävligt svårt när tv-kanalerna envisas med att visa brittiska kriminalserier och repriser på trista dokumentärer! Vad hände med "Söndagsfilmen"? Nej, isället visas det film på fredagar, när man faktiskt råkar ha ett liv.
Tittade på "Stjärnor på Is" igår. Torgnys konståkningsbrud mimade till låten, såg ut att vara ungefär 65 år och hade ett leende som hade skrämt bort vilken dagisgrupp som helst. Markus Fagervall var som vanligt tokcharmig och visade att han hajat grejen med grillor. Lulu består numera bara av två stora botox-läppar och jag tror att detta så småningom kommer leda till talfel. Löp-Malin såg ut att vara stelopererad och det ända kvinnliga med henne var klänningen... Ska bli spännande att se hur detta utvecklats.
Puss
