Nedladdning och en hunk.
Jakten på nedladdare fortsätter. Nu ska upphovsrättsinnehavare ha rätt att begära fram IP-nummer av Internetleverantörer för att kunna spåra olaglig nedladdning. Jag misstänker att detta kan bli en härlig soppa när detta ska styras upp i praktiken. Tycker dessutom att denna jakt på nedladdare börjar spåra ur och gå mot en värld där alla duschmunstycken börjar förses med en sändare för att försäkra att alla betalar STIM-peng för det dom sjunger i duschen och man installerar kameror i alla soprum så att man kan identifiera och straffa dom som slänger hårdkartong i tidningssamlaren och vitt glas i "Färgat glas" behållaren...
Fick ryggen bearbetad av en naprapat i veckan. Jag och min vän Elin brukar göra ett besök på Naprapathögskolan lite då och då för att hålla ryggarna i trim och i veckan var det dags igen. Trots att man varje gång man går därifrån tänker "Det här var nog sista gången". Inte för att naprapateleverna inte göra något bra jobb, utan för att hela aktiviteten får en att känna sig lite obekväm...
När man kommer dit får man först fylla i en lapp om sin hälsa med frågor som "Är du fullt frisk?" (hm... räknas lätt PMS, tröttma eller skavsår?) och "Har du nyligen varit förkyld?" (klurigt, finns det nån som inte är förkyld i oktober?). På baksidan finns en bild på en gubbe där man ska rita ut var man är stel. Jag brukar göra en stor ring från nacken till höften. När man skrivit klart lappen om sitt liv får man träffa eleven som ska naprapata på en. Det är oftast en ung, snygg kille i 25-års åldern. Han är statistiskt sett trevlig, har ett fast handslag och passar sjukt bra i Naprapat uniform. Han visar en till båset där man ska hålla till medan han leende frågar vad man heter och hur man mår. Man svara då "Ellie, och jag mår bra tack" fast man vill säga "Jag heter vad du vill att jag ska heta och kommer må toppen om jag får dig med lite smör på...". Väl inne i båset ställer han några kontrollfrågor om ens hälsa och sedan är det dags att klä av sig. Några minuter senare står man där i underkläder medan han tittar på ens hållning från olika vinklar. Detta sker i ett vitt rum med kirurgljus. Det är oftast i det här skedet man inser att man har dom urtvättade trosorna, BH:n med sne bygel och att solbrännan aldrig har varit längre bort. Det är då man vill dra sina bortförklaringar till varför man inte tränat ordentligt dom senaste veckorna och varför man har olika färg på strumporna, men oftast har den goda smaken att låta bli. Där står man, i vad som känns som en evighet, innan man får lägga sig på britsen för att bli knådad. Själva behandlingen är oftast effektiv och smärtsam. På frågan "Är det för hårt" svarar man alltid "nejdå!" fast man nästan lider av andnöd. Detta för att på inget sätt framstå som klen inför puddingen. Efter ca en halvtimme får man resa sig och klä på sig igen. Sminket, som var runt ögonen när man kom, har spridit sig i hela ansiktet och håret är en stor oreda. Lite lätt svimfärdig samlar man ihop sina grejer och slänger en blick i spegeln. Samtidigt som man konstaterar att man ser ut som en misär tar man avsked av den fortfarande lika snygga hunken och går ut igen... Varför springer man aldrig på dom där små läckerbitarna på krogen?
Puss.
