Allt jag ville ha var en fin snövall
Folk säger till mig att jag har tendes att alltid engagera mig lite för mycket i allt jag gör. Tror att det kan ligga något i det. Denna egenskap yttrar sig på olika sätt. Tillexempel innebär det att jag självklart sitter i styrelsen i min bostadsrättsförening. Varför nöja sig med att vara medlem när man kan sitta i styrelsen?
Detta är dock inte självvalt, utan något jag var tvungen att göra för att ingen annan engagerade sig.
Någon som undrar vad det finns för nackdelar med att sitta i en föreningstyrelse? Hm, att jag nu måste kliva upp klockan 6 på morgnarna för att skotta snö och sanda kanske?
Imorse stod jag med snöskyffeln i högst hugg klockan 06.34. Det var inte helt enkelt att få undan all snö som envist fallit från himlen hela natten. Sedan var det dax att sanda. Man kände sig ganska fånig när man gick runt med en liten spade och ströde sand som garnering i den vita snön.
När jag nästan var klar kom det ut någon ur porten. Det visade sig vara en granne, som även hon köpt sin lägenhet och därmed är en del av denna bostadsrättsförening. Hon promenerade lugnt ut genom porten och kom mot mitt håll. Jag var fullt upptagen med att få upp en snövall som börjat ge efter. Hon hälsade tyst och genade sedan rakt över min snövall och ut på trottoaren. Den föll så klart ihop... Där stod jag, med en skadeskjuten snövall en kall decembermorgon och såg grannen försvinna runt hörnet.
Jag hade lust att springa ikapp henne och förklara att jag inte heller tycker att det är toppen att skotta snö men att jag gör det för att ingen annan bryr sig! Att hon borde respektera mina snövallar, för annars kanske hon får släpa sig genom snön på morgnarna framöver medan jag ligger och sover i min varma säng i lugn och ro.
Det slutade självklart med att jag tyst tog ett djupt andetag, greppade hårdare om spaden och sedan byggde upp min snövall igen. Lite finare en första gången. För som sagt: jag engagerar mig alltid lite för mycket i allt jag gör.
Puss
Detta är dock inte självvalt, utan något jag var tvungen att göra för att ingen annan engagerade sig.
Någon som undrar vad det finns för nackdelar med att sitta i en föreningstyrelse? Hm, att jag nu måste kliva upp klockan 6 på morgnarna för att skotta snö och sanda kanske?
Imorse stod jag med snöskyffeln i högst hugg klockan 06.34. Det var inte helt enkelt att få undan all snö som envist fallit från himlen hela natten. Sedan var det dax att sanda. Man kände sig ganska fånig när man gick runt med en liten spade och ströde sand som garnering i den vita snön.
När jag nästan var klar kom det ut någon ur porten. Det visade sig vara en granne, som även hon köpt sin lägenhet och därmed är en del av denna bostadsrättsförening. Hon promenerade lugnt ut genom porten och kom mot mitt håll. Jag var fullt upptagen med att få upp en snövall som börjat ge efter. Hon hälsade tyst och genade sedan rakt över min snövall och ut på trottoaren. Den föll så klart ihop... Där stod jag, med en skadeskjuten snövall en kall decembermorgon och såg grannen försvinna runt hörnet.
Jag hade lust att springa ikapp henne och förklara att jag inte heller tycker att det är toppen att skotta snö men att jag gör det för att ingen annan bryr sig! Att hon borde respektera mina snövallar, för annars kanske hon får släpa sig genom snön på morgnarna framöver medan jag ligger och sover i min varma säng i lugn och ro.
Det slutade självklart med att jag tyst tog ett djupt andetag, greppade hårdare om spaden och sedan byggde upp min snövall igen. Lite finare en första gången. För som sagt: jag engagerar mig alltid lite för mycket i allt jag gör.
Puss
Kommentarer
Trackback
