I got saved today
Hur härligt är det när någon dyker upp reder upp hela ens liv? Detta hände mig idag.
Jag har sedan några dagar tillbaka varit lite krasslig med feber och magstrul. Det verkar vara något som går på ön och det brukar i genomsnitt hålla i sig i 2-3 dagar. Jag har därför spenderat mycket tid liggande i min säng. Första dagen sov jag bara men när jag nu mår bättre har jag bytt ut "sova" mot "vila". Jag ligger alltså vaken i min säng och dödar tid efter konstens alla regler. Det är då man vill låta sig underhållas av internets härliga värld.
Till min stora sorg har mitt internet inte fungerat sedan jag blev sjuk och, värst av allt- det är bara min dator som inte kommer åt cyberspace! Kan man få ett större straff som sjukling? Otroligt frustrerande! Jag ägnade därför morgonen åt att själv försöka lösa problemet genom att bläddra i olika menyer. Det mesta jag gjorde var bara hitte-på eftersom jag egentligen inte fattar nånting om hur datorer fungerar. Jag var dock tvungen att försöka eftersom jag visste att en dag i sängen utan internet skulle innebära slutet för mig. Det gick som väntat... inte alls.
Det var med sorg i ögonen jag gick genom resturangen och ställde in mig på en långtråkig dag i bungen. Då mötte jag Eddie, våran walkie-talkie kille. Vi bytte några ord och jag blev såklart tvungen att lätta på trycket och berätta om traumat jag just genomgick. Han, som pratar danska, började då rabbla konstiga termer som jag tyvärr inte ens kan återge. Jag såg förmodligen ganska förvirrad ut för innan jag visste ordet av det var vi påväg till min bunge för att lösa problemet.
Efter någon minut av klickande i olika menyer såg jag att symbolen för internet tändes i högra hörnet. Min dag var räddad och Eddie var värd alla pengar i världen... Om detta är ett bevis på att jag är fullständigt tekniskt inkompetent eller att Eddie är helt fantastisk förtäljer inte historien.
puss
Jag har sedan några dagar tillbaka varit lite krasslig med feber och magstrul. Det verkar vara något som går på ön och det brukar i genomsnitt hålla i sig i 2-3 dagar. Jag har därför spenderat mycket tid liggande i min säng. Första dagen sov jag bara men när jag nu mår bättre har jag bytt ut "sova" mot "vila". Jag ligger alltså vaken i min säng och dödar tid efter konstens alla regler. Det är då man vill låta sig underhållas av internets härliga värld.
Till min stora sorg har mitt internet inte fungerat sedan jag blev sjuk och, värst av allt- det är bara min dator som inte kommer åt cyberspace! Kan man få ett större straff som sjukling? Otroligt frustrerande! Jag ägnade därför morgonen åt att själv försöka lösa problemet genom att bläddra i olika menyer. Det mesta jag gjorde var bara hitte-på eftersom jag egentligen inte fattar nånting om hur datorer fungerar. Jag var dock tvungen att försöka eftersom jag visste att en dag i sängen utan internet skulle innebära slutet för mig. Det gick som väntat... inte alls.
Det var med sorg i ögonen jag gick genom resturangen och ställde in mig på en långtråkig dag i bungen. Då mötte jag Eddie, våran walkie-talkie kille. Vi bytte några ord och jag blev såklart tvungen att lätta på trycket och berätta om traumat jag just genomgick. Han, som pratar danska, började då rabbla konstiga termer som jag tyvärr inte ens kan återge. Jag såg förmodligen ganska förvirrad ut för innan jag visste ordet av det var vi påväg till min bunge för att lösa problemet.
Efter någon minut av klickande i olika menyer såg jag att symbolen för internet tändes i högra hörnet. Min dag var räddad och Eddie var värd alla pengar i världen... Om detta är ett bevis på att jag är fullständigt tekniskt inkompetent eller att Eddie är helt fantastisk förtäljer inte historien.
puss
Kommentarer
Trackback
