Skönhet bakom glas dödar.
Om någon går och tror något annat så vill jag förtydliga att jag gillar att titta på söta killar. Dom gör världen lite vackrare och min vardag mycket färggladare. När man ser dom vill man bara gå fram och prata med dom, äta en bit mat och ingå äktenskap. Tyvärr har jag sista tiden drabbats av "Skönhet bakom glas" förbannelsen. Det innebär att det alltid finns nån form av glas mellan mig och den söta killen som gör pratet, matbiten och äktenskapet omöjligt. En otroligt frustrerande känsla. Precis detta hände mig häromdagen...
Jag och en vän gick en promenad på söder och tittade i dom små butikerna. Det var secondhand-shoppar med mönstrade klänningar och mössor, små matbutiker med nybakat bröd och hemmagjord salladsdressing, caféer med varm cholkad och äppelpaj... Kan ni gissa att man gick runt och var lite kär i livet?
Vi gick längre ner på gatan och passerade en stor lokal med stora fönster längst hela vägen. Där inne rörde sig människor fram och tillbaka i vad som såg ut att vara en restaurang... vi betraktade människor som satt i grupper och pratade, några som stod i en bar och gestikulerade... Precis där, bakom en man i svarta glasögon stod han. The söta kille of the year. Ett leende som fick klockorna att stanna, en ruffsig frisyr med precis lagom mycket vax och en kropp som definitivt är vackrast i badbyxor. Man kunde inte göra något annat än att stanna upp, säga "hoppsan" och sedan försöka hitta en väg in. Vi gick ner till entrén och läste på skylten. Budskapet var tydligt. Detta var en arrangerad tillställning och stället var inte öppet för allmänheten den här dagen. DOM MÅSTE SKÄMTA? DET FINNS JU SKÖNHET DÄR INNE SOM MÅSTE TAS OM HAND!
Där stod vi som två idioter. Den söta killen var inte mer än 5 meter bort... men det var en provocerande ogenomtränglig glasruta mellan oss. Livet är fan inte rättvist...
Puss
Jag och en vän gick en promenad på söder och tittade i dom små butikerna. Det var secondhand-shoppar med mönstrade klänningar och mössor, små matbutiker med nybakat bröd och hemmagjord salladsdressing, caféer med varm cholkad och äppelpaj... Kan ni gissa att man gick runt och var lite kär i livet?
Vi gick längre ner på gatan och passerade en stor lokal med stora fönster längst hela vägen. Där inne rörde sig människor fram och tillbaka i vad som såg ut att vara en restaurang... vi betraktade människor som satt i grupper och pratade, några som stod i en bar och gestikulerade... Precis där, bakom en man i svarta glasögon stod han. The söta kille of the year. Ett leende som fick klockorna att stanna, en ruffsig frisyr med precis lagom mycket vax och en kropp som definitivt är vackrast i badbyxor. Man kunde inte göra något annat än att stanna upp, säga "hoppsan" och sedan försöka hitta en väg in. Vi gick ner till entrén och läste på skylten. Budskapet var tydligt. Detta var en arrangerad tillställning och stället var inte öppet för allmänheten den här dagen. DOM MÅSTE SKÄMTA? DET FINNS JU SKÖNHET DÄR INNE SOM MÅSTE TAS OM HAND!
Där stod vi som två idioter. Den söta killen var inte mer än 5 meter bort... men det var en provocerande ogenomtränglig glasruta mellan oss. Livet är fan inte rättvist...
Puss
Kommentarer
Trackback
