Jogging i Gladpack.
Jag gjorde som planerat. Tog en joggingtur på bandet på SATS Telefonplan i eftermiddags.
Det mesta var som vanligt. Jag parkerade på den 4:e parkeringsplatsen från höger. Jag la mina saker i skåp nr 25. Jag använde andra bandet från vänster och jag gjorde mina magövningar på den högra maskinen. En sak var dock annorlunda. Jag hade inte mina fladdriga träningsbyxor med en för stor t-shirt på mig. Inte heller mina fladdriga svarta byxor med slapp t-shirt... Jag hade, hör och häpna, tajta spandexbyxor och tajt t-shirt... Jag vet, jag skäms nästan lite när jag skriver det. Men jag kan också erkänna att det var ett aktivt val. Det hela var ett litet steg i mitt projekt mot att lämna "deppig-klädsel-på-gymmet" träsket.
Eftersom jag aldrig gjort entré på ett gym i något som sitter tajtare en en soppsäck var detta en stor stund i mitt liv. När jag öppnade dörren från omklädningsrummet för att gå ut i gymmet gick en våg av ångest genom min kropp. Jag kände mig naken, utklädd och ifrågasatt. Jag tog ett djup andetag och bestämde mig för att bara göra det. Att motarbeta min instinkt. Det var precis vad jag gjorde. Jag gick raka vägen genom gymmet och upp på bandet. Hela tiden försökte jag glömma att jag kände mig som om jag kommit till en kräftskiva i tomtedräkt. Förnekelsen fungerade. Efter en stund hade jag glömt att jag jag joggade på bandet endast iklädd gladpack...
Efter 35 minuter på bandet började jag nästan trivas. Man kunde se hur varenda muskel jobbade.
Jag kommer besöka gymmet i spandex-bralla igen. Var så säker.
Kvällen bjöd på middag med David. Mycket trevligt.
Puss o godnatt.
