duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Den långa resan.

Jag vet inte ens hur många timmar det tog att ta sig till Filippinerna. Men det var många.

T-bana Telefonplan-Centralen. Här började jag tröttna på att bära väskan...

Flygbuss.

Efter att ha mött upp killarna, flyg Sthlm-Amsterdam.

Öl-stop på Amsterdams flygplats. 3 timmars väntan på nästa flyg.

Amsterbam-Manila. Dålig mat. Trött mat. Inplastad mat.

Minibuss från den stora flygplatsen till den lilla flygplatsen.

Lunch stop på den lilla flygplatsen. Här kunde man bland annat välja kokt korv med wasabi och majonäs.

Litet flyg. Knappt så att JAG kunde stå rak.

Buss igen... Nu mot Naga.

Här fick vi veta att vi inte skulle hinna med båten från Naga till vår ö, så vi blev tvungna att sova över en natt. Kul.

To be continued.

Puss