duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Klara, färdiga, gå.

Mörkret har kommit. Efter att ha varit instäng i en studio i nästan tre veckor har jag missat att det nästan är kolsvart dygnet runt numera. Det kom lite som en chock och hade kunnat få mitt glada hösthumör att dö ut. Men icke. För första hösten någonsin är jag nöjd och glad ända in i slutet på november! På riktigt. Det är inget jag vill ge upp i första taget. Så jag valde att kicka igång jullängtan istället. Längtan efter ljus, mat och mys. Det är inte långt kvar nu och snart är det dags för årets julbak. Dagen då det görs skorpor, senap, småkakor och marmelad. Det är fantastiskt, och det är bara några veckor kvar.

Så nu längtar jag dit. En anledning att promenera in i december, fortfarande nöjd och glad...

Puss