duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Gammal vänskap rostar aldrig.

Igår va det tapas middag med några av mina äldsta vänner. Tessan (längst ner till vänster) har jag känt sedan jag var åtta år. Vi har sett varandra som vilsna mellanstadiebarn med glugg mellan tänderna och illa sittande jeans, och som nykära tonåringar i målade ögonbryn. Dom flesta andra har jag känt sedan gymnasiet, med allt vad det innebär. Även om jag bara umgås med detta lilla gäng då och då är det ändå lite som att komma hem. Vi känner varandra på ett sätt som man inte lär känna många genom livet. Jag kan konstatera att jag hoppas att vi kommer vara vänner väldigt länge till... och att ingen av oss passade i målade ögonbryn.

Puss