duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Lé tavlá!

Äntligen inramad och klar. Den inväntar direktiv om var den ska sitta resten av sitt liv.

Det tog mig EN TIMME att rama in denna skapelse. Man kan inte låta bli att hata IKEA vissa stunder i livet. Typ när det tar en timme att rama in en tavla för att skiten inte är helt hundra uppstyrd. Nån pigg som sitter lite snett, en pappskiva som är lite sné. Något som också är lite frustrerande är när man, efter att till slut ha fått ihop kalaset, upptäcker att ett hårstrå smygit sig in mellan glaset och bilden. Bara att börja om!

Men nu står den där. Och det kommer inte göras om, om det så ligger en gammal ostsmörgås bakom glaset...

Puss