duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Lugna Lördag

Igår blev det ett besök på Bonnier Konsthall med brunch och utställning. Varför är det så magiskt med brunch? Varför känns det som det lyxigaste man kan göra en lördag? Det måste ha med överflödet att göra. Att man får välja vad man vill, och äta hur mycket man vill. Efter brunchen gick vi ett varv i utställningslokalen. Jag kan erkänna att jag inte förstår mig på all modern konst men jag tycker ändå om att titta på den. Det är en viss känsla i luften som jag gillar.

Medan vi ägnade oss åt lax, prinskorv, ost, revbensspjäll och äggröra ägnade sig resten av Stockholm åt att jogga. Det tog aldrig slut.

Nej. Jag ville aldrig byta. Kommer alltid välja brunch innanför panorama fönster framför jogging på kall asfalt.

Puss