duracellie

Fick kommentaren: "Gud vad du skriver moget och smart... man skulle nästan tro att du är myndig!" av Bobby. Tack Bobby, det glädjer mig. Det leder mig också osökt in på ämnet ålder.

Själv är jag typ 22 år. Det vill säga ung, färsk och nykläckt i vuxenvärlden. Framförallt är det en ålder som är väldigt förutsägbar. Av någon anledning så vet alla precis hur man mår, vad man vill och vad man borde göra och inte göra. Om man inte vill spendera halva sin lön på sprit, inte prioriterar solbränna och löshår och inte tror på "byt pokjvän som du byter trosor" trenden så anses man vara märklig eller överradikal. För när man är ung ska man vara nyfiken, impulsiv, galen och fri.  Så här bör man vara, enligt "andra som vet"...

Som 22 åring bör man...
*...resa jorden runt och göra allt man vill göra. Ägna gärna extra tid år bergsklättring, dykning och volontärarbete. Efter 30 är livet slut, och allt du då inte hunnit med, kommer bli din ånger resten av livet.
*...inte satsa på ett seriöst förhållande. Man vet ändå inte vad man letar efter eller vad man behöver. Ha gärna nån snubbe då och då. Men lägg inte ner nån tid, de kommer ändå inte hålla.
*...lev för dagen. Stå gärna och diska 12 timmar om dagen  för att sedan bränna pengarna  i Thailand. Besparingar är överskattat.
*...skaffa gärna tatueringar och piercings. Gör gärna många saker som du kommer ångra om 5 år. Det är så man lär sig.
*...konsumera onödigt mycket. Nu är du ung och dum, då är allt tillåtet.
*... lås inte upp dig på något. Jobb, lägenhet, försäkringar, familj är bara slöseri med tid. Det kan du ägna dig åt när du bli gammal och skittråkig.

Hm...
Ja, jag är skitsugen på att resa jorden runt. Sandstränder, sol, god mat, kultur och båtturer. JA tack. Men jag tänker inte skura toaletter och koka grönsakssoppa för 50 kr/timmen för att få jazza runt i Thailand en månad. Jag jobbar hellre i några år. Jag drar iväg sen, när  det inte innebär en ekonomisk  konkurs.

Nej, jag tror inte att mannen i mitt liv kommer dyka upp i min hall den närmaste månaden.  Det innebär dock inte att jag tänker släpa hem kleti och pleti från krogen i brist på annat. Springer jag in i en jävligt trevligt kille tänker jag satsa alla kort, oavsett min ålder. Hellre ung, snygg o kär än ung, ensam och desperat.

Nej. Jag kommer inte skaffa en tribal tatuering i svanken. Efter att ha sett 1,5 avsnitt av Big Brother blev jag övertygad om att det inte är en bra idé. En ring i bröstvårtan? Det skulle vara för att fylla upp BH:n då, men nej tack.

Jag vill inte spendera mina tusenlappar på gås-jackor, prada-stövlar och Gucci väskor. Dessa mönster, tryck och prylar ger mig näst intill allergi. Ska jag betala för att se ut som en reklampelare? Verkar inte lönsamt.

Sen kanske någon tycker att jag är tråkig. Helt ok med mig. Vi kan ju höras om några år när mina åldersvänner sitter tatuerade i halmhattar och surfarshorts i en HSB-etta med Facebook som enda vän. Då är det inte lika kul att käka snabbmakaroner och burkmajs.
Jag gillar att låsa upp mig på jobb, vänner, lägenheter och försäkringar. För fy fan va bra man sover. Även om man bara är, typ 22.

Puss!
 
 

Då var det julafton. En dag full med mat, klappar, julmusik, familj, ljus och Kalle Anka. En väldigt lång dag, som dock tar slut väldigt fort. För mig är julafton bara glädje och kärlek. Men en dag som denna borde även ha lite lite plats för eftertanke...

Vi borde skänka en extra tanke till...
* ...alla dom som sitter ensama på julafton utan familj och vänner. Det är fler en man tror.
*...alla dom som jobbar en dag som denna. Utan dom skulle vårt avlånga land sluta fungera. Eller vem skulle annars rädda gubben som satt prinskorv i halsen och huset som står i lågor efter att  granen tagit eld?
*...alla dessa grisar som ligger på julborden med äpplen i munnen. Hur kul kan det va?
*...alla dom som vi kanske haft en dusst med det senaste året. Även dom förtjänar en God Jul... Och lite kärlek... Även om det bara är för idag!  
*...Lars Ohly. Till och med han bör önskas en God Jul. Hoppas han får en rolig kommunist jul.
*...ICA. Som så sent som idag var tvungna att återkalla 100 ton äpplen som odlats med förbjudna bekäpningsmedel. Efter en stor köttfärskatastrof kunde dom ju fått en bättre julklapp. De finns nog några butiksägare som inte vågar svara ja på tomtens fråga "Har du varit snäll i år"?.

En riktig god jul, och massa kärlek!
/Ellie 

Ellie har åkt kollektivt. Det är sant. Jag gjorde det imorse, och har inte hämtat mig ännu. Jag var tvungen att lämna in Ellie-mobilen på verkstadsbehandling i Huddinge i ottan och fick därför ta mig till jobbet med alternativa färdmedel.
Som den ovana tågtrafikant jag är, gjorde jag alla fel man kan tänkas göra som nybörjare. Tänkte ge er några exempel.

Det börjar med att jag står i luckan och trasslar fram min tågremsa som jag sparat i min plånbok sedan Franska revolutionen för akuta nödfall (som till exempel imorse ?). Luck-farbrorn tittar frågande på mig och förklarar sedan att dom där remsorna inte längre går att använda, och att jag är tvungen att betala 160 kr för en ny. Efter suck och stön och fräs och pust börjar jag räkna kronor. Det var bara att langa fram stålars. Men ska dom ha betalt ska dom fan få det i en-kronor.

När jag lugnat mig efter att ha blivit rånad av SL går jag långsamt ner för den stora trappan och ställer mig innanför dom stora glasdörrarna för att spana ut över perrongen. Precis då kommer tåget från stan tuffande och innan jag hunnit reflektera över livet kommer en hord av människor inrusande genom dörrarna. Dom vana tågtrafikanterna som hunnit förutse detta, har lugnt tagit ett steg åt sidan och låter sedan folkmassan passera. Men inte jag. Jag står skräckslagen i mitten och funderar på om det är normalt att främmande människor stryker sig mot en på detta sätt utan att be om lov.  Jag blundar och försöker tänka på något roligt.
Nu vet jag hur det känns att bli överkörd.

När alla homo sapiens sapiens passerat går jag raskt ut på perrongen för att undvika att dramat upprepades. Jag blir snabbt medveten om att det är en kylig historia. Som den ovana tågtrafikant jag är, är jag inte klädd för några stilla minuter på en perrong. Jag blir därför tvungen att börja gå i cirklar för att hålla värmen. Många av dom vana tågtrafikanterna stirrar  undrande. Jag stirrar tillbaka och muttrar surt ?hur jävla kallt kan det bli i det här landet??.

När tåget äntligen kommer är jag snabbt framme och norpar en sittplats vid elementet i hopp om att snart få tillbaka känseln i mina fötter. Efter att ha gjort mig bekväm med all min packning, pluggar jag i Ipoden och gör mig redo för min färd till jobbet. Jag låser blicken på horisonten och ser hur vi tuffar förbi station efter station. När vi stannat vid Södra Station började jag för första gången se mig omkring i vagnen. Den är packad. Och jag blir snabbt medveten om kvinnan som står i gången och tittar surt på mig.  Efter lite funderande kommer jag på att det måste bero på att jag, som den ovana tågtrafikant jag är, har radat upp mina väskor på sätet och därmed tar upp ytterligare 2 platser. Jag rafsar snabbt ihop mina saker och börjar knö in dom under fötterna, och i knät. Och där sitter jag sedan, inpaketerad, under resten av resan och funderar på om det finns tröjor med ?Övnings-kollektiviserar? tryckt på ryggen.   

Ja, det var starten på min dag. Och gissa om jag drömmer om att få bli bilist igen, som den ovana tågtrafikant jag är?

Kan någon förklara det fantastika med "På Spåret"? Jag har uppenbarligen inte förstått det som 2,3 miljoner tittare förstår varje fredag. Ingvar Oldsberg sitter som en munter gubbe i sin välpollerade hjässa och ser så där fånigt nöjd ut. Han har den klassiska "jag-e-en-go-gubbe-som-vilja-sälja-på-dig-lite-prylar"- looken. Om han, mot all förmodan, skulle tröttna på att sitta där och leka tågvärd varje fredag, skulle han kunna göra en lysande kärriär som Jehovas Vittne eller mobilabonnemangförsäljare. Han är gubbe, flint och skitgammal. Sånna kan man ju bara inte misstro.

Sedan är det kanske bara jag som inte kan se skillnad på en skog utanför Falköping och en utanför Umeå. Speciellt inte på tid, akompanierad av musik som får en att tänkta på Trångsunds Hobby Cirkus. I rest my case.

/Ellie

Jag har kommit på att jag vill ta bort ett födelsemärke. Ringde därför till Huddinge Sjukhus för att höra mig för. Svaret var enkelt. "Glöm det. För att få komma hit måste du få en remiss från din vårdcentral, lycka till". Suck. Att ringa till vårdcentralen är plågsamt. Dom har telefontid mellan ca 10.02 och 10.08... Oftast hamnar man på plats 1226 i kön. Får man till slut en tid hos doktorn, är det under nästkommande skottår. Och när man väl kommer till doktorn får man ett recept på Antibiotika. Oavsett om man har halsfluss eller ett brutet ben. Kort sagt, vårdcentralen är besvärlig. Jag lyfte i allafall arselet ur vagnen för att få de överstökat. En förmiddag och fyra koppar te senare fick jag veta att min doktor var på semester och att jag fick återkomma nästa vecka på onsdag mellan 06.30 och 08.00, för att boka en telefontid. Tack.

Min blomma i köket har dött. Blommor har aldrig varit min starka sida och nu har jag skördat ytterligare ett offer. Växten Harald. Kvällen kommer att avslutas med en kort cermoni innan Harald möter komposten.

Ikväll ska jag äta middag med min vän Björn. Vi ska äta Sushi. "So what?"- tänker du. Men låt mig berättat att vi denna gång pratar om egen tillverkning!  Vi ska själva skapa dessa delikatester. Björn påstår att han redan kan detta, vilket jag tror är tur. Rå fisk, socker ris och algblad är ingredienser jag är tämligen obekant med. Om jag var Hälsoskyddsmyndigheten skulle jag snabbt försöka hitta någon som kan punktmarkera mig under resten av kvällen.
 
puss

 

 

Visste ni att det tar 7 år att bli Sushikock? Helt galet. 7 år för att bli tekniskt fullfjädrad i konsten att få ihop risrullen och fiskbiten med total precition. Läkare, ekonomer och jurister- släng er i väggen!

December är en fattig månad. Det ska pyntas och köpas julklappar, det är adventsmiddagar och avtackningspresenter. Sedlarna knallar direkt från bankomaten ner i kassan på nåt härligt varuhus. Helt plötsligt börjar tanken på en jul med knäckebröd och Kalles Kaviar kännas realistisk och på önskelistan till tomten står det PENGAR på punkt 1-15. Presentkort och riks kuponger på resten. Nu är det bara att hoppas att gubben levererar.

puss.

Hm. Sitter och funderar över fenomenet T9 på mobilen. Vem är det egentligen som sitter och skriver in alla orden? Och vem är det som godkänner listan över ord? För det är ju ganska märkligt att "Gästlista" blir "Hästkista". Och att det finns ord som "massförstörelsevapen" och "negerhora" men inte ord som "givmild" och "världsfred".
Och visst är det uinderligt att "fitta" inte finns, men däremot "dubbelfitta". Det måste ha funnits en anarkistisk praktikant i omlopp under tillverkningen av T9...
puss.