Tacksamhet.
Först är livet alldeles som vanligt. Rakt upp och ner. Varken mer eller mindre.
Sen, utan att man vet hur det går till, händer det något. Plötsligt är hela livet annorlunda. Man känner något som man inte kan sätta fingret på, något som får en att älska att finnas.
Det kan vara farligt. För man vet aldrig var de slutar.
Gränser mellan farligt och fantastiskt är hårfin...
Men det är en risk jag är beredd att ta, för att få uppleva det jag upplever just nu.
Puss
Två skyltar kanske ger dubbelt så mycket folk...
Den Grekiska kollgrillsbaren i Liljeholmen provade ett nytt grepp. Dom dubblade sin annonsering. Dom som missar den första skylten kanske ser den andra? Tyvärr verkar det inte ha fungerat så bra för förra veckan gick resturangen i konkurs. Det kanske helt enkelt blev för dyrt med två skyltar...
Puss
Räkmacka och Rind!
Lunchade på hotell Anglais med min vän Rind häromdagen. Jag, som inte ätit där på länge hade lätt beslutsångest när jag tittade igenom menyn. Rind däremot tittade inte ens på menyn. För henne var det tydligen självklart att hon skulle äta räkmackan. Jag behövde inte så mycket övertalning för att gå på hennes linje och 16 minuter senare förstod jag att jag tagit rätt beslut. Framför mig tonade ett räkberg upp sig. SÅ många räkor att dom inte gick att räkna. Man såg tydligt att någon lagt ner sig själv och skalat räkorna med kärlek. Deras placering på mackan var dessutom estetiskt fulländad. Till detta en skiva färskt bröd, krispig sallad och tjock majonäs. Att en smörgås kan göra en så lycklig.
Puss
Låt mig tänka...
Expressen undrar idag: "Har du koll på stjärnornas förlovningsringar?"
Nej, tror ni att jag är helt dum i huvudet och fullständigt saknar sysselsättning!
Kvällstidningar underskattar mänskligheten dagligen.
Puss
Skönhet bakom glas dödar.
Jag och en vän gick en promenad på söder och tittade i dom små butikerna. Det var secondhand-shoppar med mönstrade klänningar och mössor, små matbutiker med nybakat bröd och hemmagjord salladsdressing, caféer med varm cholkad och äppelpaj... Kan ni gissa att man gick runt och var lite kär i livet?
Vi gick längre ner på gatan och passerade en stor lokal med stora fönster längst hela vägen. Där inne rörde sig människor fram och tillbaka i vad som såg ut att vara en restaurang... vi betraktade människor som satt i grupper och pratade, några som stod i en bar och gestikulerade... Precis där, bakom en man i svarta glasögon stod han. The söta kille of the year. Ett leende som fick klockorna att stanna, en ruffsig frisyr med precis lagom mycket vax och en kropp som definitivt är vackrast i badbyxor. Man kunde inte göra något annat än att stanna upp, säga "hoppsan" och sedan försöka hitta en väg in. Vi gick ner till entrén och läste på skylten. Budskapet var tydligt. Detta var en arrangerad tillställning och stället var inte öppet för allmänheten den här dagen. DOM MÅSTE SKÄMTA? DET FINNS JU SKÖNHET DÄR INNE SOM MÅSTE TAS OM HAND!
Där stod vi som två idioter. Den söta killen var inte mer än 5 meter bort... men det var en provocerande ogenomtränglig glasruta mellan oss. Livet är fan inte rättvist...
Puss
Svamp. Sökes.
Och så plockade jag fram gummistövlarna, den varma mössan, långkalsongerna, fingervantarna... det var dax att gå ut i skogen och plocka svamp! Ett ganska stort äventyr för en sådan som mig. Har inte plockat svamp på riktigt sedan dagis. Och då bara vi något enstaka tillfälle. Varför? För att vi inte gör sådant i min familj. Min mamma är från grekland och min pappa gillar inte friluftliv. Behöver jag säga mer?
Lyckades övertala min farmor om att gå med på en tur. Här skulle det laddas upp med svamp för hela vintern. Det skulle lagas svampsås, svamppasta och svampstuvning. Det skulle läggas svamp på macka, i gryta...
Två timmar senare. Hemma igen. Hur mycket svamp tror ni vi hittade?
Noll svamp. Inte. En. Liten. Svamp. What. So. Ever.
Endast 37 blåbär och lite mossa till juldekorationerna.
Turen levde alltså inte riktigt upp till mina förväntaningar. Tror inte att det är meningen att halvblattebarn ska plocka svamp. Det vill sig lixom inte.
Puss
Jag vet inte riktigt vad som hände men...
Jag vaknade imorse och upplevde att något var konstigt. Kände mig, om möjligt, mindre en vanligt. Jag kände mig dessutom lite varm och luden.
Något som var ännu konstigare var att Clinton hade blivit jätte stor och fått mörkare päls. Så nu är det lite ombytta roller på Telefonplan.
Jag bad grannen ta en bild.
Puss
Tex-mex flakes.
Denna glada påse kan man hitta i frysdisken på Coop.
"TEX-MEX FLAKES från Gotland. Kryddade köttfärsflarn till nachos.
Kött från frigående biffrasdjur."
Ok. Utan att vara kritiskt vill jag bara fråga....
1) TEX-MEX från Gotland? Finns det något som är mindre mexikanskt en Gotland?
2) Köttfärsflarn? Låter lika aptitligt som kycklingkulor eller fiskspån. What is it?
3) Sist men inte minst. Biffraskött? Vill jag veta vad det är?
Puss
Hälsokontroll för lilla blå...
Varför är man alltid lite nervös när man ska till besiktningen? Varför har man lätt hög puls? Varför är man lite extra fokuserad? Det är ju inte som att någon ska undersöka mig. Det är inte jag som ska bli granskad och ifrågasatt. Det är inte heller så att dom kan ta min lilla blå om dom inte tycker att den duger och sätta mig på en tunnelbana hem. Det värsta som kan hända är att dom skriver en bitter mening i sitt protokoll och att jag måste fixa det och komma tillbaka om några veckor. That's it! Men ändå... det är precis samma känsla som om man tjuvåker på tunnelbanan eller tar påtår på ett café utan att be om lov. Man känner sig lite skyldig.
Dagens besiktning blev i allafall inte speciellt märkvärdig. Man fick rulla in i en port, idag blev det nr 7. Man fick hälsa på sin bil-doktor, idag hette han Yuser. Sedan skulle det klämmas, och kännas och tittas och vridas, och gasas och lysas. Den lilla blå var lugn under hela undersökningen. Till och med när det skulle tittas och lysas under bilen. Måste inte det vara lite som ett gynbesök för bilen? Lite privat och konstigt. En plats där igen tittar. Nödvändigt men obehagligt.
Besöket tog 12 minuter och kostade 300 kr. Ganska bra tim.peng! Man kanske ska sadla om.
Som grädde på moset fick man ett fint diplom på att den lilla blå uppträtt exemplariskt och kan fortsätta sina äventyr i den stora världen!
Puss!
Huvud på spiken.
TV4 Sporten passade på att prata med några Sverige-supportrar direkt efter matchen för att höra vad dom hade att säga om förlusten. Såhär svarade en glad man i sina bästa år på frågan varför Sverige inte lyckades ta hem det hela:
- Jag tror att... jag tror att problemet är att dom inte gör mål...
Det är så skönt men folk som tydligt kan sätta fingret på problemet.
Puss
The end of the week. Weekend.
Igår kväll var det Cocktailparty! Äntligen fick man slänga på sig en klänning och, vad vi i folkmun kallar, hor-skorna.... -det vill säga, dom sjukt höga klackskorna. Så fick man mingla runt bland karlar i kavaj och pinglor i söta frisyrer. Härligt! Att man höll på att frysa sönder innifrån under promenaden till och från festen, och att klackarna nästan gav en ryggskott är smällar man får ta. Glamour har ett pris. Och det är bara att pröjsa.
Så efter ett strålande party fick det bli några timmar sömn. Söndag förmiddag innehöll ett spännande styrelsemöte med stimulerande samtalsämnen som snöröjning och tvättstugebygge.
Sedan: CHOKLADMÄSSA! Let's eat!
Ska renovera min lägenhet. Vad tror vi om en chokladfontän i vardagsrummet?
ChokladPuss!
Flower Power
Ikväll är det cocktailparty. Kan bara bli sjukt trevligt.
Puss
Idol va de ja...
Inga konstigheter.
Clinton hälsar.
Puss
Jogging i Gladpack.
Jag gjorde som planerat. Tog en joggingtur på bandet på SATS Telefonplan i eftermiddags.
Det mesta var som vanligt. Jag parkerade på den 4:e parkeringsplatsen från höger. Jag la mina saker i skåp nr 25. Jag använde andra bandet från vänster och jag gjorde mina magövningar på den högra maskinen. En sak var dock annorlunda. Jag hade inte mina fladdriga träningsbyxor med en för stor t-shirt på mig. Inte heller mina fladdriga svarta byxor med slapp t-shirt... Jag hade, hör och häpna, tajta spandexbyxor och tajt t-shirt... Jag vet, jag skäms nästan lite när jag skriver det. Men jag kan också erkänna att det var ett aktivt val. Det hela var ett litet steg i mitt projekt mot att lämna "deppig-klädsel-på-gymmet" träsket.
Eftersom jag aldrig gjort entré på ett gym i något som sitter tajtare en en soppsäck var detta en stor stund i mitt liv. När jag öppnade dörren från omklädningsrummet för att gå ut i gymmet gick en våg av ångest genom min kropp. Jag kände mig naken, utklädd och ifrågasatt. Jag tog ett djup andetag och bestämde mig för att bara göra det. Att motarbeta min instinkt. Det var precis vad jag gjorde. Jag gick raka vägen genom gymmet och upp på bandet. Hela tiden försökte jag glömma att jag kände mig som om jag kommit till en kräftskiva i tomtedräkt. Förnekelsen fungerade. Efter en stund hade jag glömt att jag jag joggade på bandet endast iklädd gladpack...
Efter 35 minuter på bandet började jag nästan trivas. Man kunde se hur varenda muskel jobbade.
Jag kommer besöka gymmet i spandex-bralla igen. Var så säker.
Kvällen bjöd på middag med David. Mycket trevligt.
Puss o godnatt.
Welcome to my new life!
Jag började måndagen med en nyttig frukost. Sedan en tur till gymmet för en timmes "CorePulse". Har aldrig provat det förut. Man skulle stå på en balansbräda och göra diverse olika övningar. I stunden förstod jag inte riktigt syftet med detta, förutom att man blev galet anfådd. Dagen efter förstod jag precis. Jag kunde nämligen varken sitta, ligga eller gå. Varje muskel i kroppen ville bara plockas ut, bäras bort och få morfin. Gissar att det tyder på att träningen gav resultat.
Idag fick det bli en promenad. Mina muskler hade fortfarande inte kommit över det som hände i måndags. Imorrn blir de jogging på bandet. Håll i hatten.
Puss
...låt mig visa...
En månad i en malaysisk djungel. Mitt liv har bestått av jobb, lite sömn, lite mat. Jag har uppenbarligen överlevt.
Här kommer en sammanfattning på det som varit Ellies verklighet den senaste tiden.
Ni som trodde att vi spelade in cirkusen i en studio i Stockholm: Dax att tänka om.
Allt började med en brygga på arlanda. Sen väntade en lång resa bort från civilisationen. Mot djungeln.
Såhär bodde vi. Behöver jag berätta att taket var 1 cm tjockt och att man nattetid kunde höra hur kryp och diverse kräldjur hade konferens där uppe. Man behövde i allafall aldrig känna sig ensam...
Djungelns Essingeled. Så här kom vi till och från jobbet. Ja, flytvästarna luktar lika illa som dom är oranga.
Dom hade använts av den indiska produktionen i 2 månader. Nån som tvättat dom emellan? Svar: nej.
Konsekvens: Dom luktade svett. Curry-svett.
Mitt jobb var att rigga upp massa saker på en plats...
Ta dit en ovetade kändis...
...och få dom att A) äta äckliga djur...
...eller B) kramas med/kläma på/umgås med kräldjur med klor...
Ja, detta tog ca 10 timmar om dagen. När detta var klart åt jag Malaysisk buffé och gick sedan och la mig i min djungelhydda.
Så vad finns det för fördelar med att jobba djungeln?
-Man slipper frysa.
-Man får vara ute i det fria, nära naturen.
-Det händer alltid något spännande. T ex att man får en blodigel bakom örat.
-Man behöver aldrig vara orolig att en mobil ska ringa under inspelning. Noll täckning i djungeln.
-Och... detta är en vanlig syn på min arbetsplats:
Kan inte vara många som får uppleva så mycket muskler paketerade i hud en vanlig tisdagförmiddag...
Det var det.
Juste...
Sist men inte minst.
NEJ, detta är inte Stora Studion i Frihamnen. It's the real deal.
puss
