Mer kräfta...
Hittade en annan beskrivning på kräftan... En som jag tycker är mycket bättre.
Temperament
kräftorna hör till de lyckligt lottade i livet. De tycks vara begåvade med hälsa och kraft, personlig skönhet, utstrålning och ovanliga talanger. Kräftan vill oftast roa , underhålla eller glädja andra på olika sätt. Kräftorna har en medfödd tävlingsinstinkt och levererar i tid. De kan uthärda prövningar som skulle krossa andra. Kräftorna undviker ofta en konfrontation till en början, men om de blir trängda är de starka, aggresiva slagskämpar som gärna slåss för livet. Kräftorna är hårda utanpå och mjuka inuti. De förstår att skenet kan bedra och deras intution är känslig. De har känsla för etik. De känsliga kräftorna är ofta stora djurvänner. Kräftorna är ofta så känsliga att man svårligen undgå att förolämpa dem.
Kärlek och Vänskap
Du som är kräfta bör söka dig till en konstnärlig partner som älskar sällskapsliv och resor. Kräftorna behöver stimulerande vänner. De personer med ett välutvecklat sinne för skratt och humor passar kräftan bäst. Kräftan går in i ett förhållande först efter noggrant övervägande.
Örter och Hälsa
Eftersom att kräftorna kan vara sådanna inåtvända grubblare kan dom få problem med mage eller lever.
Välgörande läkeörter såsom, salladsblad, citronmeliss, kamomill och gurka.
Mot kräftans sömnproblem kan en kopp kamomill te hjälpa innan sängåendet.
Placera gurkskivor på ögonlocken då en kräfta oftast får trötta ögon.
Personlig skönhet, hälsa och talang. Låter mycket bättre. Jag vill inte längre konvertera till Vattumannen.
Puss
Flegmatisk
Jag är alltså inte bara slem, utan även trög.
Jag vill inte vara kräfta längre. Jag vill bli Vattuman. Dom är solidariska och fördomsfria. Mycket bättre.
Kan man byta stjärntecken?
Horoskop
Vattnets element kan både symbolisera det livgivande regnet och tvärtom, livlöshet och kyla.
Livlöshet och kyla. Kul. Jag känner mig ytterst levande.
Havet var ofta skrämmande för forntidens människor, det var någonting mystiskt och gåtfullt. Havets gudar var skoningslösa och våldsamma. Något som bidrog till att havet var mytomspunnet var att någon form av vatten skulle passeras för att nå dödsriket.
Förstår inte riktigt vad det säger om mig. Men kanske att jag är mystisk och skoninslös?
De stjärntecken som vattnets element härskar över är Kräftan, Skorpionen och Fiskarna. Dessa tecken är kända för att lätt ta intryck från sin omgivning, en bra egenskap så länge intrycken är korrekta. Men tyvärr är de inte alltid det. Förr ansågs att ett flegmatiskt temperament kunde finnas hos människor födda i dessa stjärntecken.
Okej. Jag är lättpåverkad och saknar karaktär.
Undinen kallas vattnets elementarande. Den brukar ta form av en ung vacker kvinna och påminner i sättet mycket om andra varelser i äldre folktro. Undinen är nämligen både lockande och förrädisk, precis som en sjöjungfru. Om en undin lyckades gifta sig med en man, så fick hon en odödlig själ, detta var nog mest ett uttryck för medeltidens allmänna rädsla för kvinnor.
Jag är alltså lite som Undinen. Jag känner inte henne så jag har lite svårt att ta ställning till det... Men förädisk låter jobbigt...
Stjärntecken: Kräftan, Skorpionen och Fiskarna.
Nyckelord: vinter, hjärna, salt, ålderdom och slem.
Ålderdom? Innebär detta att jag är äldre en andra i min ålder?
SLEM? Vet inte hur jag ska tolka det. Men det kan väl knappast vara en komplimang...
Egenskaper: mottaglighet, känslighet och flegmatiskhet.
Flegmatiskhet? Låter som ett hitte-på-ord.
Jag vet inte om jag tycker att det här beskrivningen är så träffsäker. Tycker att hela slem-grejjen känns ofräsch...
Puss
Rikard Palm
Många av dessa fel-man-på-fel-plats-individer får som tur är oftast sparken förr eller senare. Men vissa får hålla på och vara skitdåliga väldigt länge...
http://www.youtube.com/watch?v=wKP8X64Ofe8
http://www.youtube.com/watch?v=Hph15BWGfRA&feature=related
Puss
En vanlig onsdag...
* Solen lyste när jag gick till bilen imorse. Det gjorde att jag blev på väldigt bra humör och återigen började tro på att det faktiskt kommer bli sommar i detta land en vacker dag.
* Tappade lite av humöret när jag hamnade bakom en bil som saknade gaspedal på skeppsbron. Är det lagligt att bromsa i uppförsbacke?
* Blev näst intill förbannad när jag läste att Mona Sahlin tyckte att regeringen är oansvarig om dom inte går in och räddar Saab. Så vi ska lägga 5 miljarder av våra skattepengar på att rädda ett företag som uppenbarligen inte har vad som krävs för att överleva?! Mona, ibland pratar du som du har förstånd till...
* Blev glatt överaskad när jag läste att både Aftonbladet och Expressens läsare tyckte att det var rätt att låta Saab gå sitt öde till mötes. Welcome to reality!
* Efter jobbet bar det av till gymmet. Min motivation var knappast på topp, men ibland måste man bara ta sig i kragen! Så jag motarbetade all instinkt och magkänsla och klev in på gymmet med ett leende. Jag slutade dock le när jag tog på mig mina träningkläder som legat i min bil hela dagen.. och i princip fick brytas isär. Kölden kröp ända ner i benmärgen. Är människor byggda för att bo i så här kallt klimat?
* Hela köldskadan var glömd och förlåten när jag en timme senare slog mitt joggingrekord på löpbandet. Jag klarade 48 minuter! Jag kände mig oövervinnerlig, euforisk och överlägsen när jag ställde mig i duschen. Jag var så uppspelt att jag inte ens kunde få ro att basta. Jag tror att det är det här som kallas "att överreagera"...
* Blev lite låg när jag säg att det var noll bra program på tv ikväll...
* Blev genast gladare när jag såg att "Entourage" faktiskt visas på SVT kl 22.00...
Puss
Det är egentligen bara en fråga...
Nu måste vi prata om Melodifestivalen...
Ännu en vecka i paljettcirkusen är förbi. Som vanligt är man förvånad, bedrövad, glad, förbannad och förundrad när man stänger av TVn. Och frågorna har aldrig varit fler...
Lili & Sussie gjorde comeback med tajta brallor och diskobeats. Kan inte säga att jag tyckte låten var dålig, men däremot undrar jag om inte prylen med "comeback" är att vara fräschare en nånsin? I så fall lyckades dom sådär... ansiktena var så släta att dom såg ut att vara uppspända och häftade i nacken, koreografin var lika kreativ som på 80-talet (endast sidesteps), och kläderna var gjorda för tjejer under 25.
Jag gillade H.E.A.T! Bra låt och bra sång. Trots att sångaren Kenny var risig i halsen sjöng han bättre en dom flesta som passerat gallringen i denna public service underhållning. Min fråga är bara: vad hade trummisen i spandexbyxorna? Var det en gurka?
Amy Diamond är fortfarande söt, rutinerad och 12 år. Blir hon aldrig äldre? Hennes show var i vanlig ordning välrepeterad och uppstyrd. Men... vad hände med sången? Sen när är hon skrikig och oren? Jag kan förlåta hennes glugg och glittriga kläder, men bara om hon sjunger bra!
Lasse Lindh sjöng en fin visa om rädsla förra året. Nu hade han skaffat ett band, kavlat upp kavajen och tittat på för många Håkan Hellström videos. Gör dig av med bandet, sluta sjunga om våld och gå och leta rätt på din taktkänsla! Hur långt kan den hinna på ett år?
Måns var som vanligt Måns. Han gjorde det han förväntades göra. Men vad tycker Marie om att han dansar på det där viset med massa unga, snygga tjejer?
Förutom detta var festivalen som den brukar. Snygg scen, högt tempo, galen publik. Röstningen var uppdelad i 54 olika moment och ingen förstod egentligen hur den gick till.
Snygga kroppar och glansiga kläder varvade varandra och det hela kryddades med Waterloo på samiska som mellanakt (?). Det är egentligen bara en fråga som jag verkligen måste få svar på...Kan man rösta ut Petra Mede?
Puss
Gammal och trist.
Men vänta lite... jag är helt säker på att han var ett litet barn för bara en stund sen. Han är ju mina lilla bror som cyklar till skolan, som vill ha ketchup till alla maträtter, som måste gå och lägga sig när mamma säger till, som får veckopeng, som inte fattar att allt i världen kostar pengar, som tycker att dataspel är livet och är rädd för tjejbaciller. Eller?
Jag var tvungen att sätta mig ner och tänka efter. Vad hade hänt? Vad hade jag missat? Vad hade hänt med min lilla lilla bror? Hade han gått och förändrts bara sådär? VId lite eftertanke insåg jag att min bror är killen som åker motorcross på helgerna, som inte längre behöver barnvakt när pappa och mamma ska bort nån kväll, som är mer haj på datorer än jag någonsin skulle kunna bli, som åker buss själv till skolan inne i centrum, som tycker att födelsedagskalas är töntigt och att Disneyfilmer ska ses på orginalspråk.
Min lillebror har blivit stor. Jag har förnekat detta. Blundat för ett självklart faktum. Intalat mig själv att ingenting är annorlunda. Varför? För så länge han är liten och söt så är jag ung och cool. När han blir ung och cool blir jag gammal och trist... Hemska tanke. I'm going done.
Puss
SINGAPORE GENERAL HOSPITAL
Vi tog en Taxi till flygplatsen och tog oss igenom tull, passkontroll och säkerhetskontroll... med all den byråkrati det innebar i ett asiatiskt land. Äntligen på väg. Singapore here we come!
Just där och då, på TAXI FREE shoppen på Balis flygplats började jag känna mig... lite hängig. Lite frusen. Lite matt... lite febrig.
6 timmar senare låg jag och vred mig i 40 graders feber på en hotellsäng i fucking-jävla-Singapore. Jag pendlade mellan att nästan brinna upp och nästan frysa ihjäl. Vid fyra på natten var jag så matt att jag tänkte: "Nu dör jag... och det gör ingenting". En och en halv dag senare var jag fortfarande febrig och hade dessutom ohärligt ont i magen... dax att besöka SINGAPORE GENERAL HOSPITAL.
När vi kom fram till sjukhuset fick vi gå fram till en desk utanför entren och ta tempen. Eftersom jag hade feber fick jag (och Phrida, som var helt frisk och oskyldig i sammanhanget) sätta på oss munnskydd. Vi fick sedan gå och sätta oss i ett isolerat utrymme som kallades "FEVER ZONE". Detta gjorde absolut inte att man kändes sig som en pestsmittad.
Efter 10 minuter blev jag inkallad till ett rum där det satt en man som såg ut som en chokladdoppad barbapappa.
Detta var Singapore. Allt var kliniskt rent, allt låg i prydliga rader, och allt var fullständig förbjudet att pilla på. Jag fick berätta om hur jag mått dom senaste veckorna och barbapappa antecknade alla detaljer. Han ställde 140 frågor, och 126 av dom var nästan omöjliga att svara på. Barbapappa gillade inte mig. Antagligen för att jag inte kunde ge honom alla detaljerna han ville ha. Eller för att jag är svartskalle. Vet inte så noga... Hur som helst. Eftersom jag inte hade nån koll på vilka datum och klockslag jag hade haft ont i vilken kroppsdel, hittade jag på från början till slut för att inte göra Barbapappa mer irriterad. Han märkte inte det, utan skrev bara febrilt.
Jag fick lämna ett urinprov (i ett separat utrymme!) innan jag åter fick sätta mig i "FEVER ZONE" med munnskydd.
Efter ytterligare 10 minuter fick jag komma in till en läkare. Han var inte chokladdoppad... utan tänk dig mer en vanlig kille... fast i nougat. Han klämde på min mage och ställde 37 frågor. Hans frågor var lite mer relevanta en Barbapappas.
Efter lite grubblande tog han ett blodprov, gav mig en spruta i armen, tvingade mig äta 2 kolsvarta tabletter och sa att han skulle lägga in mig på dropp. Jag vågade inte ifrågasätta nougatkillens beslut utan nickade bara.
Sedan följde några långa timmar med dropp i armen på en dödstyst avdelning . Sjuksystrarna valsade kring sängen mest hela tiden och jag har inte känt mig så uppassad på länge. Efter 2,5 timme kom läkaren tillbaka och sa att blodprovet såg bra ut och att han tänkte skicka hem mig med en antibioticakur mot nån magbakteri. Han frågade sedan var min mamma var eftersom han ville informera henne också. Hm, min mamma? Han måste mena Phrida, min bästa vän. Jag sa att hon satt i väntrummet.
Klockan 15.00 den 1 januari lämnade vi SINGAPORE GENERAL HOSPITAL för att åka till flygplatsen. Där och då tvingades jag inse att jag lagt mina shopping pengar på en dropppåse, en spruta, ett munnskydd och en handfull tabletter. Även om jag var väldigt tacksam för att jag nu mådde mycket bättre så var jag lite bitter. Mitt shoppinginferno i Singapore blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Puss
