#side { float: left; width: 180px; margin-top: 300px; padding: 24px 18px 0px 12px; left:-30px; border-right-width: 3px; border-right-style: solid; border-right-color: #CCCCCC; } duracellie -

Malaysia!

Japp, jag är i Malaysia. Och jag är dålig på att blogga. Livet här borta går ut på att sova och att jobba. Allt annat hamnar lite i skym undan...
Men låt mig i allafall berätta om hur resan började.

På Arlanda åts det köttbullar med potatis och gräddsås till lunch. Det gäller ju att bunkra. Om jag ska dra till med en vild gissning kommer det bli mycket ris framöver... För att göra upplevelsen på Arlanda fullständig bestämde vi oss för att köpa kanelbullar - den totala svenskheten i en kaka. Vi hittade ett fik precis vid gaten där det såldes vad som såg ut att vara goda, färska kanelbullar. Vi köpte två stycken. Någon som vågar sig på en gissning på vad vi betalade för dessa? Ledtråd: Arlanda flygplats, ett uppstyrt kafé… Svar: 54 kr. Japp, 54 kronor skulle dom ha för två glada bullar.

I detta läge är det svårt att kontrollera sin ilska och ännu svårare att veta var man ska rikta den. Vem ska man bli arg på? Killen i kassan? Nej, det är ju inte hans fel. Bullarna? Nej, dom bestämmer ju inte själva vad dom ska kosta. Arlanda? Nja, vem är Arlanda i så fall? Det blir istället att man riktar sin ilska mot samhället i stort… Man får med andra ord ganska dålig respons. Helst vill man bara tacka nej till bullarna och gå därifrån.

Tror ni jag gjorde det? Nej, jag stod kvar, lämnade snällt fram mitt kort, och gick sedan därifrån med två bullar i en påse. Länge sedan jag kände mig så korkad.

Min flygbiljett hade inte bokats tillsammans med mina kollegors. Det innebar att jag inte fick sitta tillsammans med den övriga gruppen, utan jag satt själv lite längre fram. När jag kom på flyget och hittade min plats satt mina resgrannar redan på plats. Eftersom vi skulle sitta tillsammans i 12 timmar tog jag tillfället i akt att säga ”Hej”. Båda tittade på mig med stora ögon, men ingen svarade. När jag satte mig ner gjorde jag ett nytt försök att säga något kort för att se om dom var svenskar, men inte heller den här gången fick jag någon respons. Antog helt enkelt att dom sket i mig. Efter en stund förstod jag varför. Dom satt och tecknade till varandra… dom var döva. Det blev med andra ord noll konversation under resan. Fördelen var att jag kunde lyssna på musik, hosta och snarka ifred. Dom hade inga synpunkter.

Nu är det 7 dagar kvar på min vistelse i Malaysia. Tycker att jag snart borde bli erbjuden permanent uppehållstillstånd med tanke på hur mycket jag besökt detta land dom senaste åren.

Puss

 


Mr X!

Hej där Mr X.
Nu måste du nog berätta vem du är. Känner att jag inte riktigt hängde med där i svängarna.
Du vet uppenbarligen hur jag ser ut, vad jag heter och vad jag har för bil... så du måste nog ge mig några ledtrådar om vem du är...
Allt annat vore orättvist...=)


/E.

Dax för djungel!

 Jag ska till tropisk djungel.


Det jag kommer sakna mest är...



...finaste Clinton...



...finaste Phrida...




...bästa Lupon...


Tillbaka på svenska mark i oktober säger dom...
Puss!

I huvudet på Ellie Lundmark

Dagens iaktagelser:

Annika Dahlqvist, fettdoktorn som förespråkar kost som bara består av fett och proteiner har nu gått ut och sagt att hennes diet även skyddar mot svininfluensa. Att hon ens vågar säga en sådan sak bland folk bevisar att trovärdigheten i den kvinnan är lika stor som delen kolhydrater i hennes kost...

Var inne på MAXI idag och blev, som så många gånger förr, sugen på nån form av frukt. Detta resulterade i att jag plockade på mig två nävar körsbär eftersom jag av erfarenhet vet att deras körsbär brukar vara bra.
Dagens körsbär måste dock vara dom bästa körsbär MAXI någonsin haft. Kärnan måste rimligtvis vara gjord av guld eller ädelsten. Mina nävar körsbär kostade nämligen 53,50. Var ganska nöjd när jag promenerade hem eftersom jag förstod att jag måste ha fått två nävar av dom finaste körsbär jorden någonsin producerat...

Min glada katt Clinton har blivit könsmogen. Hur kan man veta det undrar du då?
Jo, det vet man när han börjar gå runt i lägenheten och göra konstiga läten helt oprovoserat. När han springer fram och tillbaka mellan köket och sovrummet i full kareta utan att ifrågasätta sitt eget beteende. När hans ADHD spårar ur helt och man undrar om det finns nån myndighet man kan vända sig till när man har frågor... DÅ vet man att stjärngossen har blivit myndig.

Puss

RSS 2.0