duracellie

Ok. Låt oss reflektera över detta Melodifestival-spektakel som gick av stapeln i helgen. Var det bara jag som satt och skämdes nästan hela tiden?

Hela kalaset leds av tre programledare. Alla tre har talang, men kanske inte som just programledare.
Christine är fantastisk när det kommer till komedi. Som programledare är hon tafatt, flaxig och medioker.
Måns har utstrålning och kan sjunga. Han kan lära sig text och ser proper ut i sin glansiga kavaj med för stor fluga. Han är kompetent, men långt ifrån fantastisk.
Dolph är ett fenomen, kan vara rolig i inslag. Men han kan inte lära sig två meningar utantill och låter som en telefonsvarare när han pratar.
Dessa tre ska vara stommen i programmet. Att någon sedan kommer på den brillianta idén att låta dom sjunga i öppningsnumret iklädda boxningskläder får helt enkelt tala för sig själv…    

Så låt oss gå vidare till bidragen.

Darin hade en bra låt och en bra sångröst. Men blev det inte lite väl bajsnödigt? Det är dessutom svårt att vara snygg i en kostym gjord av gladpack.
Pernilla Wahlgren såg ut att vara inklipp från Melodifestivalen 96. Då var det inne med dansband i discotappning och hudfärgad klänning.

Timoteij. Lyssna bara på namnet. Timoteij. Fyra blonda väderflickor, lika intressanta som en vitmålad vägg, sjunger vispop iklädda pastellfärger och instrument utan sladd. Det hela hade kunnat vara en reklamaffisch för Sverige Demokraterna… eller en dålig film på youtube.
Peter Jöback vill kliva ur musikalfacket och in i popsverige. Det blir svårt när han tar på sig Disneykavaj och sjunger en Aladinlåt. Man kan säga att han skruvade fast sig själv i musikalfacket på bästa sändningstid. Synd på en så snygg kille, med så fin ton.
Jessica Andersson sjöng en ballad om hur hon blir lämnad iklädde världens största leende och en klänning som såg ut att vara något hon hade på sig när hon var brudtärna 89. Motsägelsefullt.
Salem var som väntat fantastisk, och Saade var som väntat dyngsur hela slutet av låten.

Anna skötte sig och fick en resa till Oslo som tack för besväret.

Jag saknade Kristian Luuk, humor på riktigt och Carola med fläkt under hela programmet.

Puss

I lördags var det dax för ett besök på Tom Tits. Jag har inte varit där sen jag var 10 år. Det fantastiska är är det faktiskt är ganska kul att vara där även fast man har passerat 18 år. Inte riktigt lika kul, men ändå kul. Men får klämma och känna på allt. Man får se en hel del kluriga lösningar och man får gå runt och titta på när barnen blir hänförda av diverse experiment. 

Jag var tvungen att ta en extra runda uppe på våningsplanet "Om kroppen". Jag blev nästan sentimental när jag tänkte på hur jag gick där när jag var liten och tittade på alla kroppsdockorna. Olika avdelningar om olika kroppdelar. Den delen som handlade om hur ett foster växer i magen var mest fascinerande. Det såg exakt likadant ut nu, och var lika fascinerande.

I ett av dom större rummen satt en lång rad ansikten på människor i olika åldrar. Ganska fint.

När jag tittade lite närmare såg jag ett bekant ansikte. Det var ju min klasskamrat från lågstadiet! Och bilden måste ha tagits då för han såg ut precis som jag minns honom. Anton!

Kan inte bestämma om han är söt eller läskig.

PUSS

Ok. Helgen bjöd på slask. Riktig slask. Vårt vinterland blev till vattenland över en natt. Riktigt lilla. Jag klev utanför dörren på morgonen i mina vinterskor (som mest liknar ett par impregnerade skinntofflor) och fick ta konsekvenserna av detta. Jag hann inte ens fram till bilen innan jag var blöt upp till knäna.

Jag lärde mig en läxa och gick hem och plockade fram mina gummistövlar. Stövlarna skulle skydda mig mot vattnet och hålla mig torr i ett blött Stockholm! Jag hade på mig dom hela dagen igår och var mycket nöjd!

Imorse klev jag utanför dörren, återigen i mina gummistövlar. Återigen i munderingen som skulle skydda mig mot vattnet. Jag hade knappt hunnit ut genom porten när jag var på väg att ramla och slå ihjäl mig. Vattnet hade blivit till is. Finns det en sämre sko på blankis än gummistöveln?

Så nu grävs det i källaren efter en annan sorts sko som ska skydda mig mot isen.



Puss

Låt mig presentera min katt Clinton. Han är bra på mycket. Men att sitta graciöst i en soffa, not so much.
Så här satt han när jag kom in vardagsrummet tidigare idag. Verkar som att han vill bli en av oss...




Puss



Du borde inte publicera den här bilden. Om Clinton kunde prata skulle han bli skitsur. / Zeke