Hm...
Jag ska måla hela världen lilla mamma...
Bajsbrun. Så här såg det ut innan Ellies eget... Äntligen hemma.
Ellie, the midget, plockar fram stegen. Och ändå var det svårt att nå...
Done! Ellie har gjort en insats för att göra det estetiska arvet lite vackrare...
Puss
Att något som inte syns kan vara så jävla irriterande...
Just idag känns Sibirien som ett lockande alternativ. Hur många gånger får man nysa inom en timme innan man bör uppsöka läkarvård?
Puss
The shoes.
Jakten hade börjat.
Under söndagen satt jag frentiskt och ringde till butikerna i Stockholm utan att få så mycket som ett svar. Klockan 18.07 var det äntligen någon som svarade "TOPSHOP, Isabella". Efter att jag berättat hela min historia, förklarat min kärlek, och bett om hjälp, fick jag ett: "Vi har tyvärr stängt. Du får ringa imorgon". SUCK.
På måndag återupptog jag min jakt. Efter två timmar fick jag svar. Isabella. Igen. Trots att jag visste att jag pratade med samma person som kvällen innan så drog jag hela min historia igen. Med lite mer inlevelse. "Jo då, dom har vi. Dom är dessutom på rea nu". En värme spreds sig i kroppen. Jag la huvudet på sne och frågade "Skulle du kunna lägga undan ett par till mig? Jag är i Göteborg men kan be min mamma komma in imorgon". Isabella lyssnade knappt klart utan svarade kort "Det går tyvärr inte eftersom dom är på rea".
På Tisdag 16.00 kliver min mamma in i butiken och scannar av hyllan. Ett SMS senare sitter jag i Göteborg och svär över att jag inte har storlek 39 i skor... Om bara Isabella hade orkat ta 10 steg och skrivit en lapp så hade min kärlekshistoria fått ett heppy ending.
Nu oroar jag mig för att det kommer dröja innan den här kärlekshistorien upprepar sig.
Isabella. Du ligger sjukt långt ner på min "Jag diggar" lista.
Puss
Nya vanor.
Det vill säga: Det som händer på turnén, räknas inte i "sunt-förnuft-tabellen"...
Att inte träna på tre veckor är ALDRIG, jag upprepar ALDRIG, okej när man jobbar 9-5 och sover i sin säng på Telefonplan. Ett sådant beteende hade, i vanliga fall, lett till tvångdiet och självförakt i fem månader.
På turnén däremot, anses det som helt naturligt och leder sällan till mer än lite lite dåligt samvete. "På den lilla fritid man har vill man ju bara ta det lungt", heter det. Det är också okej att man svullar i transfetter, socker och konserveringsmedel utan att skämmas. Trots detta så kände jag idag att jag var tvungen att gå en liten promenad på kvällen. Det är ju trots allt bara några veckor kvar till bikini-säsongen och mina vanor har på senare tid varit allt annat en strand anpassade. Efter många om och men lyckades ja ta mig ett varv genom GÖteborg. Jag firade promenden med att köpa 3 dubbelcenter på vägen hem. Det var ju faktiskt 3 för 15 kr...
När man är på turné och bor på hotell är det också helt okej att slänga kläder på golvet i olika högar. "Man orkar ju ändå inte lägga in kläderna i garderoben när man bara ska stanna i 5 dagar", hävdar dom flesta. I den första staden har högarna ett system. Det vill säga, man har en tanke med dess placering. Man kanske gör olika högar för olika dagar, placerar kläderna i färgskala eller har tröjor och byxor försig. Efter stad 2 gäller inte den regeln. Då gödslar man fritt. Problemet är bara att beteendet har en tendens att fortsätta när man kommer hem. Min lägenhet har numera fler kläder på golvet än i garderoben. Jag blir också lika förvånad varje vecka, när jag kommer hem och inser att ingen har bytt mina lakan, tvättat mina handukar och lagt fjärkontrollerna i en rad i färgordning.... Sånt brukar ju gå av sig själv.
PUSS
Hotell
Det är inte så glassigt att bo på hotell. I allafall inte om man hamnar på ett hotell i ett industriområde med utsikt över en biltvätt. Där gardinera i frukostmatsalen är från 91 och där hela hotellet har mörkröd heltäckningsmatta. Speciellt inte om hotellet är byggt på ett plan så att rum 425 ligger 1 km bort. Där det på kvällarna serveras en "buffe" med en thaisoppa, fläskfile, stekt potatis och fisk i tomatsås. För 145 kr/ person. Där rummet luktar avlopp och badrummet bara erbjuder engångstvålar.
Tro mig, jag har testat.
Linda Rosing blir flygvärdinna. Då kan man alltså inte flyga längre.
Puss
Tusen nålar
Det är ett under att det finns människor kvar i Asien. Jag besökte vaccinationskliniken idag inför min Malaysiaresa och fick vaccin mot dom mest otroliga sjukdomar. Tror att min vätskehalt i kroppen ökade med 10 % på 10 minuter. Mina överarmar ser ut som nåldynor och huden ömmar från axeln och ner. Men vad gör det? Jag kan nu bo på en infektionsklinik i Kongo utan att vara det minsta orolig...
Och trots att det sällan är en trevlig upplevelse att bli stucken i armarna av en främling så är det någon visst med att besöka Vaccinationskliniker. Det är en härlig atmosfär och alla man träffar är sådär härligt mysiga i fotriktiga tofflor och lugn röst. I receptionen blev jag väl omhändertagen av en äldre man som tog god tid på sig att ta reda på vilka vaccin jag hade tagit tidigare i livet, vad jag behövde, och hur jag skulle göra för att få livstidskydd mot vissa sjukdomar. Trots att jag själv varken kom ihåg vad jag hade tagit tidigare, var jag hade ett eventuell häfte med vaccin-stämplar eller kunde specificera exakt vart jag skulle åka satt han bara lungt och lyssnade. Sedan satte han ett dussin kryss på ett papper och skickade mig till sprut-tanten. Hon tog emot mig i ett litet rum och bad mig sitta ner. Hon var så där hjärtligt "Dagisfröken-lik". Ingen stress, hon packade lugnt upp sina sprutor och tog sig sedan god tid att diskutera fram i vilken arm vi skulle sätta vilken spruta för att jag inte skulle behöva vara handlingsförlamad på båda armarna allt för länge. När vi var överens, bad hon mig berätta om min resa. Allt för att få mig att tänka på något annat än att hon satt och penetrerade min hud med vassa föremål. När hon var färdig satte hon på små plåster och berättade hur duktig jag hade varit. Helt plötsligt kände man sig som en 9-årig flicka hos skolsköterskan. Det vill säga, lugn, glad och omhändertagen. Trots att jag lämnade kliniken utan att kunna lyfta armarna ovanför axlarna var jag på riktigt gott humör. Här kan man prata om rätt människor på rätt plats. Jag längtar nästan till nästa gång jag ska dit. Det blir om en månad. Tar jag en spruta till då, så har jag livstidsskydd... Hur hade jag kunnat veta det om inte gubben i receptionen hade tagit sig tid att berätta det för mig?
puss.
Fickparkering.
Den orange-klädda gubbens arbete försvåras av att kvinnan vägrar kliva ur bilen och sitter kvar med handbromsen i. Frågan är fortfarande hur hon kom upp?
puss.
