75-års fest!
Igår var jag bjuden på 75-års fest. Liljan som jobbar på vårt kontor fyllde 75 år och hade bjudet hem vänner och familj på lunch. Alla var där. Hennes barn och barnbarn, nya och fd kollegor, barndomsvänner och grannar. Det var fantastiskt att se hur alla samlades för att fira hennes dag och för att berätta om minnen från olika delar av hennes liv. Jag har ganska många vänner och då och då träffar jag nya människor som man bestämmer mig för att jag vill ha i mitt liv lång tid framöver. Om det fortsätter så kommer det att bli en ganska stor fest när jag fyller 75. Man får bara hoppas att man kommer ha varit en så pass bra vän att i alla fall några behagar dycka upp för att gratta. Jag ska tänka på det. Förberedelserna för min 75 års fest börjar redan nu.
Puss
hej igen släkten!
Idag var det släktträff hemma hos mig! Dvs, 11 personer på 45 kvadrat. Jag bjöd på kakor och scones. Att bjuda på middag var överkurs på så liten yta. Tycker ändå att jag håvade in några vuxenpoäng. Baka hela dagen för att sedan ta emot släkten som kommer med blommor... Kom igen!
Puss
Dagen efter dagen.
Den perfekta juldagen: Långpromenad i solen, jullunch, bio, hemmagjord pizza till middag, tv-tittande. I den ordningen. Dagens biofilm: The girl with the dragon tattoo. Trots att vi både läst böckerna och sett den svenska filmen lyckades den hålla spänningen uppe i hela 2 timmar och 50 minuter. Bra jobbat.
Rooney Mara gick all in inför inspelningen och piercade sig gladeligen i ansiktet. Hon gick även ner en hel del i vikt och klippte håret i en ytterst märklig frisyr. Återigen förstår jag varför jag inte blev skådis.
Puss
Jultomten
Min pappa kl 17.08 på julafton. Nej, han var inte våran jultomte, vi är lite för gamla för det. Men han skulle vara jultomte hos grannarna. Jag tycker att det var fint. Han drog sitt strå till stacken för att några fina små barn skulle få leva i en magisk, om än osann juldröm idag.
Farmor frågade oroligt "vem är det?" flera gånger när pappa kom upp i sin röda kostym. Måste tyda på att förklädnaden trots allt var ganska bra.
Julafton är över. Om ett halvår är det midsommar.
Puss
Reflektion:
För alltid
Jag har kommit på att jag älskar ordet alltid. Jag älskar tryggheten i ordet alltid, att det som är kommer att vara så för all framtid. Trygghet är ju det bästa jag vet. Jag tycker om att ha saker att förhålla mig till och känslan av att det är vad det är och att jag inte behöver ta ansvar. Ändå är det ju väldigt få saker som är för alltid. Det förstår jag också. Just därför tänker jag fortsätta älska allt som är för alltid. Och allt som jag tänker hoppas ska vara för alltid.
Aldrig mer
Lika mycket som jag älskar orden för alltid, lika rädd är jag för orden aldrig mer. Känslan av att jag aldrig kommer att få uppleva en viss sak igen. Känslan av att något har tagits ifrån mig. Det gäller stort som smått. Att jag slutar på ett jobb och aldrig mer kommer att få sitta vid just det skrivbordet. Att jag flyttar och aldrig mer kommer att få äta frukost i just det köket eller att en relation tar slut och att jag aldrig mer kommer att få vakna upp bredvid just den personen. Och det spelar ingen roll om jag byter bort något mindre bra mot något bättre. Allt handlar om att jag aldrig mer kommer att få uppleva det. För mig, är det alltid läskigt.
När man bildgooglar på Alltid hittar man:
När man bildgooglar Aldrig hittar man:
Läskigt. På riktigt.
Puss
Vuxenpoäng
Dags att redovisa plats nr 1 på önskelistan. Och ska man vara vuxen får man ju erkänna att dom finaste sakerna inte går att köpa för pengar. Så den klyschan bjuder jag på och önskar mig ännu mer kärlek. Det är ju trots allt för j-vla fint.
Puss
Önskelistan. Del 3.
Önskningarna fortsätter.
Plats 4
Skorna som får en kvinna att se smal, smart och oövervinnelig ut. Dom skulle passa så fantastiskt bra på min skohylla i sovrummet.
Plats 3
Lady. Den fina fåtöljen. Fåtöljen som har som uppgift att stå och se snygg ut, eventuellt bära upp några kläder, och kanske vara stöd när man tar på sig skorna. Det är inte fåtöljen man myser i framför tv:n. Det är The. Snyggfåtölj.
Plats 2
Mm. Audi A3. Kom till mamma.
Puss
Choklad!
Tack för julklappen Nordisk Film! I detta nu öppnas asken "Specialutgåva Mörk Choklad" på Telefonplan.
Det blir extra gott för att det är en specialutgåva...
Puss
Önskelistan. Del 2.
Plats 7
Världens största Cupcakeform! Tänk hur många fantastiska, stora cupcakes jag skulle kunna baka i en sån. Och tänk hur mycket mina nära och kära skulle älska mig när dom skulle få komma på cupcakesfika med jämna mellanrum!
Plats 6
Temat för vintern 2011/2012 är bruncher, brödbak och söndag i sängen. Till detta behövs en tekanna. Jag kan inte leva utan tekanna. Punkt.
Plats 5
Acne har skapat ett par jeans till mig. Skandal att dom inte redan hänger i min garderob. Det måste vi lösa!
Puss
Önskelistan.
4 dagar kvar till julafton. Jag jobbar vidare på min önskelistan. Jag tycker att man även som vuxen borde kunna få ihop en lista på 10 saker man önskar sig. Så jag gjorde ett försök trots att jag hela tiden sagt att jag inte önskar mig något speciellt...
Plats 10
En stadig handsfree. Och då menar jag en stadig. Inte en som börjar glappa och låta efter tre veckor. Och det är många handsfrees som testbott i mitt liv men som jag slutligen börjat hata och slängt. Dom håller inte måttet.
Så det ska vara en som tål många långa timmars mobilpratade...
Plats 9
Det var inte så många år sedan jag vägrade titta på Sex And The City. Detta för att alla andra gjorde det och jag ville absolut inte vara som alla andra. Men nu, några år senare, efter att ha hamnat framför några av repriserna har jag blivit fast. Jag vill se, och ha, ALLA avsnitt. Så jag önskar mig boxen i julklapp 2011. Jag är med andra ord fortfarande inte som alla andra.
Plats 8
Jag behöver lite mer Michael Kors i mitt liv. I form av en guldklocka som kan hänga och dingla på armen. Den här skulle göra mig bättre på att passa tiden, vackrare och ännu gladare. Så ni fattar. VILL. HA.
Så tomten om du läser detta: Jag har varit jätte jättesnäll i år. Och ganska snäll förra året. Och nästa år kommer jag att vara toksnäll... Bara så du vet.
Puss
Andra hand.
Tittade in i en secondhand butik på Södermalm. Jag måste medge att det gick att hitta fina plagg för inga pengar. Det var långt ifrån den secondhand butik jag besökte i Ö-vik för någar år sedan. Där sålde dom mest muggar och barnbäcker från 90-talet. Här fanns det allt från vinterjackor till sommarklänningar.
Det finns bara två problem med secondhand. 1) Väldigt ont om storlek 34. Dom som lämnar in sina kläder på secondhand är tydligen Large eller större. 2) Lukten. Det är något med lukten. En lukt som tydligt berättar att plagget inte kommer från hm. Men man kanske vänjer sig om man bara gör slag i saker och köper något...
Puss
Glögg hos Hantes!
Ikväll var det glöggfest hemma hos Pehr och Richard Hante! Deras glöggfester är inte som andras. Dom pyntar sin lägenhet med pynt för en hel stadsdel. Det är svårt att fokusera blicken eftersom pyntet aldrig tar slut.
En av deras julkranar. Just denna har 2300 lampor. Mobilen kunde inte heller fokusera.
Med sig hem fick man en liten klocka med texten "Glögg-11". Dom hade gjort en sån till var och en av sina 150 gäster. Så gör dom! Fantastiskt.
Puss
Ett icke julklappstips
Vi människor är väldigt bra på att skapa behov. Men detta tar väl ändå priset. En banankniv! En kniv som man BARA använder för att skiva banan. Men va fan!
Bananza. Verktyget som gör att du sparar 24 sekunder när du skivar banan. Och förlorar 107 sekunder när verktyget ska diskas. Smart.
Puss
Julgran by Ellie
Då har hemmet fått en julgran. Av plast. Men jag älskar den ändå. För mig är ceremonin kring att klä granen viktig. Jag stänger in mig hemma och plockar fram den stora jullådan. Sen sätter jag på musik och kokar glögg. Granen kläs sedan i lugn och ro medan jag äter pepparkakor och dricker och funderar. Jag konstaterar att det har gått ytterligare ett år och jag funderar på allt som har hänt. Det är därför jag helst vill göra det själv. Eller en vacker dag vill jag göra det med mina barn. Det blir mysigt.
Puss
Kan inte själv!
Jag vill kunna göra allting själv! Jag vill inte vara beroende av någon. Och det är så otroligt mycket jag inte kan göra själv! Det gör mig förbannad.
En sån sak är att fixa grejer på min dator, exempelvis min blogg! Om jag ska ändra designen måste jag in och pilla i dessa ettor och nollor. Skärp dig! Det kommer aldrig hända att jag kan göra det, och göra rätt. Så det kommer aldrig bli som jag vill om jag inte ber om hjälp. Det gör mig förbannand.
Puss
Bromsvätska
Idag fick jag äntligen tillbaka min bil! Så nu räknas livet igen. Min frihet är återigen fullständig.
För några veckor sedan köpte jag bromsvätska på macken för att en glad lampa på instumentbrädan berättade att det var dags för just det. Lite av västska blev kvar och flaskan har legat i bakluckan sen dess. Idag när jag hämtade bilen på verkstan tog jag fram den för att eventuellt fylla på det sista. Då såg jag att det står på flaskan att "öppnad flaska håller 14 dagar"! What? Det är bromsvätska inte färsk mjölk vi pratar om! Tillverkaren tycker alltså att jag ska slänga resterande vätska i soptunnan och köpa en ny om några veckor. Sjuka jävlar. Med tanke på att bromsvätska fylls på typ vartannat år så undrar jag hur dom förklarar att min bil inte verkar lida av den skitgamla bromsvätska den levt på fram till nu... Svin.
Att äta ost som är två veckor gammal är inget probelm, men att hälla den här bromsvätskan i en bilmotor mer än 14 dagar efter man öppnat flaskan går tydligen inte...
Puss
Marlene
Marlene Birger. Jag vill ha.
Puss
Sankta Lucia
Inte många dagar per år som jag är glad att det är mörkt när jag stiger upp. Men idag var en så dag.
Puss
Flytt-gumma
Idag gick Sebastians flyttlass, från innerstan till förorten. Antal gubbar som flyttade? Det var jag, Sebastian och Andreas (bild höger). Roland (bild vänster) anslöt när flyttandet var över, lagom till ölen :).
Som den lilla tjej jag är fick jag ju ägna mig åt att bära dom mindre sakerna. Tunga kartonger med böcker var inte ett alternativ. Trots det var mina muskler som trögflytande maräng i slutet av dagen. Kartongerna skulle först ner från andra våningen utan hiss. Sedan upp på tredje våningen utan hiss. Det var som när jag har varit och storhandlat och släpat upp mina kassar våning för våning och velat dö. Fast nu gjorde jag det 32 gånger i rad.
Puss
gooodis
Godis i överflöd. En perfekt söndag. Av nån anledning blir jag som ett barn när jag ser dessa hyllor. Jag tror att all rikedom på jorden är min, och att jag är oövervinnerlig. Sockerchock.
Puss
Det är fantastiskt att få ha tråkigt.
Igår var det glöggkväll hos Jakob. Glögg, lussekatter, hotshots.
Hotshots. Men eftersom jag inte dricker alkohol, inte gillar kaffe och är laktosintolerant gick jag bananas på barngögg och lussekatter istället.
Lussekatter by Jakob. Han kan sin skit.
För ganska exakt ett års sedan gav jag mig själv ett löfte. Jag lovade mig själv att jag skulle bli bättre på att gå ut och träffa nya människor, bli bättre på att ta del av allt en storstad har att erbjuda och bli lite mer spontan! Jag hade då börjat inse att jag nästan var fånge i mitt eget liv och att min tillvaro till största del bestod av att ta ansvar, att förebygga och att fokusera på alla i min omgivning förutom mig själv. Jag var så upptagen av det att jag inte kunde ta in något nytt eller orkade eller ville vara spontant.
Snart ett år senare kan jag säga att jag har hållit mitt löfte. Jag har verkligen tagit del av och uppskattat att gå ut och träffa nya människor, äta god mat och hitta nya ställen. Igår var inget undantag. Efter glöggmyset gick vi ut och mötte upp vänner och vänners vänner på olika ställen. Stockholm var som Stockholm brukar vara en lördag.
Efter många turer hamnade några av oss på Sturehof. Där stod vi i baren och såg oss omkring. 00.54. Musik, människor, drinkar. Fixade frisyrer, rödsprängda ögon och hesa röster... Och som i ett andetag fick jag nog. Plötsligt kände jag mig helt oinspirerad och mätt... Vi fick båda nog samtidigt, för en sekund senare fick jag en hand på min axel: "Du, kan vi det här eller? Ska vi inte bara åka hem?". Jag ville inget hellre. En timme senare låg vi i soffan och åt köttbullemackor och kollade på dramaserier. Magiskt. Jag ville inte träffa någon ny människa, inte hitta något nytt ställe, inte mingla i nån klack. Jag ville bara krypa upp i soffan och känna mig trygg, varm och tillräcklig. Då slog dig mig att lika mycket som jag har lärt mig att tycka om att gå ut och upptäcka, lika mycket älskar jag att slippa upptäcka. Att bara vara med någon som redan känner mig och har valt att tycka om mig, i en soffa som inte bryr sig om vad jag har på mig och med en tv som bara underhåller utan att kräva något tillbaka.
Jag kommer aldrig förstå dom som alltid tycker att borta är roligare än hemma och att en lördag i en bar är maximal lycka. Jag kommer aldrig bli en av dom.
Puss
Det svalkar bra.
Nu har kylan kommit. Tyvärr även till min lägenhet. Raggsockstiden är här. I badrummet finns det golvvärme, men inte i resten av lägenheten. Otäta fönster = kallt. Så nu ska det mysas i soffan för att hålla värmen.
Down town.
Fredag, date med Malin. Pizza på Ciao Ciao och Cola Light på Story Hotel. Det fanns en tid då jag åt EN pizza per år, max. Nu tror jag att jag kommer vara uppe i en handfull innan året är slut. Jag ser det som ett friskhetstecken. Till pizzan bjöds det på skvaller om tv-branschen, männen, släkten och existensiella frågor. Det gamla vanliga med andra ord. Fånigt trevligt.
Story Hotel. En tavla i färg, en glasskiva och lite beslysning, och vipps känns det som att man är i New York.
Puss
my way or the high way
Det bästa med att jobba åt sig själv är att man kan styra sin egen tid. Jobba när JAG vill, inte när någon annan vill att jag ska jobba. Efter att ha levt just så i två år har jag verkligen lärt mig att uppskatta den friheten och insett att jag är beredd att offra ganska mycket för att få fortsätta leva just så. Även om det innebär en otrygghet i att inte ha en fast lön, eller att ha en chef som stöttar och leder. Jag har exempelvis insett att jag jobbar bäst mellan 21.30-23.00. Då blir jag kreativ,effektiv och outtröttlig. Klockan 09.00 däremot, not so much. Då vill jag dricka te, kolla på nyhetsmorgon och titta ut genom fönstret. Så det är precis vad jag gör.
Igår hade vi ett viktigt möte med en kille som vi hoppas ska vilja investera i ett projekt vi ska göra nästa år. Inför mötet skulle jag förbereda en presentation och ett underlag. Jag satt vid min dator kl 09.00 tre dagar i sträck och försökte få ner något. Det gick inte. Huvudet var avstängt. Hur jag ens trodde att det skulle fungera är ju märkligt? Istället skapades innehållet mellan 22.00-00.00 kvällen innan. Återigen fick jag lära mig att jag ska ägna mina mornar åt att dricka te. Viktiga dokument skapas ändå under en helt annan på dygnet.
Hemma hos mig finns inget barskåp, men istället en tehylla.
Puss
Torsdagshelg!
Att ägna sig åt trevligheter på helgen är fantastiskt. Att ägna sig åt trevligheter under veckan är ännu härligare! Ikväll blev det middag på stan med Kajsa, en perfekt torsdag med andra ord. Hängmörad entrecote. Behöver jag säga mer?
Till efterrätt blev det Sturehofs egna lakrits och citronmarängpaj. Hallelujah!
Puss
Måns.
Temat för gårdagkvällen var: ensamtid i soffan med tv, ljus och glögg. Fantastiskt.
Jag tittade bland annat på Berg flyttar in med Måns Herngren. Dom pratade om hans tre äktenskap. Hur han gifte sig med Kajsa Bergqvist, hans tredje fru, och tänkte "nu har jag fyllt 40 år, lever med någon jag älskar och mår bra. Tänk att allt skulle sluta så bra". Idag är han singel. Då slår det mig verkligen att man aldrig kan ta någon förgivet. Att man istället måste vara glad för varje dag man får med en vän, en familjemedlem eller kärlek. Jag läste nyligen en bok om hur alla människor vi släpper in i våra liv lämnar någon form av avtryck som vi ska ta vara på. Vissa ska underhålla, vissa ska påminna oss om något och andra är "katalysatorer". Det innebär att dom aktiverar delar av oss som måste komma upp till ytan för att vi ska ta hand om dem. Så även människor man tror att man skulle klarat sig bättre utan eller kanske ångrar att man släppte in har i själva verket varit nödvändiga för ens utveckling. Det är också det som gör att Måns så småningom förmodligen kommer att vara gift med sin fjärde fru. Och det är ju det som är så härligt. Att även om man en gång blev besviken så börjar man så småningom tro igen. Det är en fantastisk känsla. Så det är bara att njuta varje dag den bor i bröstkorgen!
Puss
Unna mig.
Köpte en tidig julklapp till mig själv idag. 70% rabatt, då slog jag till. Tänk att jag blir lika glad över att jag har fyndat som över att jag fått armbandet. Att handla till ordinarie pris är helt enkelt inte lika kul.
Puss
Mr Alex
Alexander och hans lunch, en familjepizza.
Alex: min kära vän, min kollega, min likhet och min motsats. Efter att ha jobbat ihop varje dag i två år är han numera som min bror. Min lillebror. Han är killen som köper saker han inte behöver, som ibland gör först och tänker sen, som stundtals hetsar upp sig i onödan och som ibland pratar alldeles för mycket. Men han är också killen som inte är rädd för att ingripa när ett gäng killar mitt i natten ger sig på en ensam tjej, killen som kan styra upp ett möte med vem som helst och killen som alltid kan få mig på bra humör. Framförallt är han killen som jag kan ringa mitt i natten och jag vet att han skulle släppa allt för att komma till mig om jag behövde det. Han vet också att jag skulle göra desamma för honom. Många killar kommer och går, men denne kille består.
Puss
God cirkel
Ända sen jag var lite har min pappa pratat om onda och goda cirklar. Att mycket i livet hamnar om att komma in i en god cirkel och då kommer allt gott på köpet. Det har funnits stunder i livet när jag inte har trott på honom. När jag tyckt att jag gjort goda saker men ändå inte fått massa härligt på köpet. Nu, när jag är äldre och visare, har jag förstått att han har rätt. Härlighet ger härlighet. Bra saker ger bra saker.
Upplevde precis detat ikväll. Har haft en bra dag på jobbet och kände mig skönt stark och inspirerad när jag var på väg hem. I min våg av inspiration på jobbet hade jag bestämt att jag skulle gå till gymmet efter jobbet. Det gjorde jag, och det som skulle bli 40 minuter blev 75 minuter. Utan att jag förstod hur det gick till hade jag sprungit 15 minuter längre än jag brukar OCH gått bananas på maskinerna. Det var som att jag hade en ork jag inte haft på länge. Som om jag var oövervinnelig. Som om mitt galna skrivande på exeldokumenten på jobbet hade blivet ett galet springande på löpbandet. Jag var orimligt nöjd när jag kom hem. Då var det dags för middag. Hade tänkt koka pasta, steka köttbullar och ha på lite ketchup. Men det gick inte. Efter 75 minuter på gymmet ville min kropp ha något annat. Nåt bättre. Nåt nyttigare. Så det fick bli kyckling och rotfrukter stekt i ugnen. Att småäta pepparkakor i väntan på maten var inte ett alternativ. Min goda cirkel hade tagit över.
Puss
Är livet en väntan?
Är livet egentligen bara en lång väntan? Och kan man leva utan att vänta och längta efter något eller skulle livet då bli tråkigt?
Jag har spenderat en stor del av mitt liv med att vänta. Vänta och längta. Längta efter att det ska bli helg, längta efter att projektet på jobbet ska gå i mål, längta efter Honom, längta efter våren. Min längtan är delvis min motor, det som får mig att trampa vidare varje dag och ständigt röra mig framåt. Men den är också ett sätt att leva i det som kommer istället för i det som händer nu och ibland funderar jag på om jag missar saker i livet just därför.
Detta ständiga drömmande har också lett till att jag många gånger i livet blivit fascinerad av och dragit mig till personer som får mig att leva JUST NU. Människor som får mig att bli så upptagen av deras energi och närvaro att mina tankar inte kan sticka iväg. Just då har jag trott att det har handlat om att nån magisk personkemi med personer som förstått mig på ett sätt som ingen annan gjort. Med lite perspektiv förstår jag att det handlat om att dom tagit fokus från min väntan och fått mig att stanna upp. Något jag tydligen stundtals behövt men inte klarat av att göra för mig själv. I slutändan har det bara inburit att jag hållt igång min motor för nån annan istället för för mig själv och bristen på närvaro har egentligen varit densamma. Så hur hittar man den perfekta balansen? En balans där mitt inte tappar fart men ändå inte missar allt fint som finns just nu. För mig tror jag att det handlar om att släppa taget om all oro. För att vänta och längta innebära också en liten potion oro. Oro för att det man väntar på inte ska komma, eller att det inte ska bli som man har tänkt. Så jag försöker att inte oro mig, inte gå händelserna i förväg och inte må dåligt över saker som fortfarande inte har hänt.
Men jag tror aldrig att jag kommer sluta vänta, längta och drömma. Det är en för stor del av mig, jag är en drömmare som alltid vill ha ut mer av livet. Och jag blir lycklig av det. Och vad spelar det då för roll om jag lever lite i framtiden så länge jag är lycklig?
Jag längtar till solresan i januari. Lycklig längtan.
Puss
Andra advent
Söndag, andra advent.
Denna mysiga söndag började med brunch. Ägg, bacon, frukt. Fem veckor kvar till bikinimode i Vietnam, så nu är det skärpning.
Sen åkte vi på julmarknad i Gamla Stan. Galen julstämning trots avsaknaden av snö.
Jag hittade en ren. Han var söt. Men pratade inte så mycket.
Puss
Helt bra?
Asså, dom här små gummiprylarna man sätter mellan tårna för att inte nagellacket ska kladda är ju fantastiska. Men är det helt nyttigt att böja tårna på detta vis? Lilltån känner sig helt avvisad. Jag får lite dåligt samvete.
Puss
VISA
Om sex veckor ligger jag på en strand i Vietnam. När jag tänker på det blir jag helt oberörd av kylan som Sverige bjuder på just nu. Idag var vi på Vietnamns ambassad för att fixa visum. Redan här hinner man bli lite irriterad. Allt går otroligt långsamt och allt är extremt ineffektivt. Men vad gör det, jag ska dit för att slappa i tre veckor. Jag kommer inte behöva komma i tid till möten, jag kommer inte behöva hitta en fungerande kopiator och inte heller besöka någon Vietnamesisk bank för att låna pengar. Så jag känner mig lugn. Varken massage eller drinkar på stranden är beroende av total effektivitet för att vara härligt.
Puss
Gravid på Södermalm
"Helen Sjöholm, från Södermalm, berättar om sin gravidirer med tvillingar".
Exakt vad har det faktum att hon är från Södermalm för betydelse?! Även om denna hängde i Hornstull har jag svårt att se att någon skulle köpa tidningen för att hon är från Södermalm?! Fattar i och för sig inte vem vill läsa om Helen Sjöholm graviditet överhuvudtaket, oavsett var hon kommer ifrån...
Puss
