Är livet en väntan?
Är livet egentligen bara en lång väntan? Och kan man leva utan att vänta och längta efter något eller skulle livet då bli tråkigt?
Jag har spenderat en stor del av mitt liv med att vänta. Vänta och längta. Längta efter att det ska bli helg, längta efter att projektet på jobbet ska gå i mål, längta efter Honom, längta efter våren. Min längtan är delvis min motor, det som får mig att trampa vidare varje dag och ständigt röra mig framåt. Men den är också ett sätt att leva i det som kommer istället för i det som händer nu och ibland funderar jag på om jag missar saker i livet just därför.
Detta ständiga drömmande har också lett till att jag många gånger i livet blivit fascinerad av och dragit mig till personer som får mig att leva JUST NU. Människor som får mig att bli så upptagen av deras energi och närvaro att mina tankar inte kan sticka iväg. Just då har jag trott att det har handlat om att nån magisk personkemi med personer som förstått mig på ett sätt som ingen annan gjort. Med lite perspektiv förstår jag att det handlat om att dom tagit fokus från min väntan och fått mig att stanna upp. Något jag tydligen stundtals behövt men inte klarat av att göra för mig själv. I slutändan har det bara inburit att jag hållt igång min motor för nån annan istället för för mig själv och bristen på närvaro har egentligen varit densamma. Så hur hittar man den perfekta balansen? En balans där mitt inte tappar fart men ändå inte missar allt fint som finns just nu. För mig tror jag att det handlar om att släppa taget om all oro. För att vänta och längta innebära också en liten potion oro. Oro för att det man väntar på inte ska komma, eller att det inte ska bli som man har tänkt. Så jag försöker att inte oro mig, inte gå händelserna i förväg och inte må dåligt över saker som fortfarande inte har hänt.
Men jag tror aldrig att jag kommer sluta vänta, längta och drömma. Det är en för stor del av mig, jag är en drömmare som alltid vill ha ut mer av livet. Och jag blir lycklig av det. Och vad spelar det då för roll om jag lever lite i framtiden så länge jag är lycklig?
Jag längtar till solresan i januari. Lycklig längtan.
Puss
Kommentarer
Trackback
