duracellie

Min hotmail är tillbaka! Tack vare min fantastiska granne Dennis som lyckades leta rätt på en länk där jag kude få hjälp att återställa mitt lösenord! Det känns som man blivit född på nytt nu när man återigen har tillgång till sin mail och kalender.
Har jag lärt mig av mina misstag? Japp, lösenord och "hemliga frågor" är ändrade på alla medlemsajter jag använder. Gör om gör rätt.
Fick dessutom bekräftat av mina mailvänner att min mail har använts till spamutskick senste veckan. Men den jäveln har inget mer att hämta...

Puss

Tillåt mig att vara arg, irriterad, frustrerad, provocerad och hämndlysten.
Mitt privata hotmailkonto har blivit hackat. Det innebär att jag inte längre kan komma in och läsa mina mail.
Jag har haft adressen och lösenordet i drygt 8 år och loggat in på den dagligen sedan dess. Helt plötsligt är mitt lösenord "ogiltigt". I och med detta har jag tappat mailadresser till ett 70-tal personer. Många av dessa har jag inga andra kontakteruppgifter till. Jag kan inte längre komma åt MSN och mina konktakter där. Jag har även blivit av med min kalender som även den fanns på hotmail. Det jobbiga är att det finns många människor som inte kommer att förstå varför jag aldrig mer svarar på deras mail. 
Kan jag använda mina hemliga frågor för att få ett nytt lösenord? Nej, för dom besvarades när jag var 15 år och jag kan inte svaren längre. Kan jag ringa eller maila hotmail och be om hjälp? Nej, för idioterna går inte att få tag i. Det finns ingenstans att vända sig. Vill man bränna ner hackaren, hans familj och hans hemstad? Ja, precis. Hemskt gärna.

Puss

Antingen eller. Det är livet på Besar. Antingen jobbar man som en idiot i stekande sol en hel dag och är så trött när man kommer hem att man stupar innanför dörren. Dom dagarna går så fort att man inte fattar vad som hände förrän det är slut.
Eller så sitter man i sin bunge en hel ledig dag och har absolut ingenting att göra. Det internetas i oändlighet och man försöker desperat få kontakt med folk hemma i Sverige i brist på underhållning. Då går dagarna så långsamt att det känns som att man ska spendera en halv evighet på denna ö. Finns det något mitt emellan? Nej, det gör det inte. Bara på eller av. Det är den största nackdelen med att bo på sitt jobb. Man kan inte göra vad man vill av sin fritid... För, nej, det är inte kul att ligga vid poolen varje ledig stund i två månader. Tro mig.


Det har dödats många timmar i detta myggnät, vid denna dator.

Puss

Jag lånade en tidning i receptioen häromdagen. Det var en tjejtidning, Malaysias motsvarighet till Glamour, skriven på engelska för Malaysiska tjejer. Allt var som vanligt. Kändisar, mode, goda recept. I våra tjejtidningar hemma brukar man, såhär års, även hitta många Brun utan sol tips. Olika produkter man kan köpa, en guide på hur man får det snyggt. Även här fanns det sånna tips, fast på hur man får blek hy. I tidningen fanns inte mindre än fyra uppslag med reklam för olika whitning produkter. Verkar som att det är populärt.




I den här annonsen fanns det dessutom före och efter bilder. Jag är tveksam till att dom bilderna kommer att leda till att produkten säljer mer...

Eller det kanske bara är jag som inte ser nån skillnad?

Puss

Ja, då har jag tvättat för första gången under denna vistelse. Eftersom det inte finns tvättmaskin på ön måste man skicka in sin tvätt till tvättanten i Mersing. Där får man sina kläder tvättade på några timmar för en billig peng.
Tvätten blir ganska ren och den luktar som om dom tvättat den med Lacknafta Citron. Att öppna sin nytvättade klädpåse är alltid spännande. Man vet nämligen inte om kläderna har samma färg och storlek som när man skickade iväg dom. Den här gången kom allting tillbaka i någorlunda samma skick. Om man bortser från att t-shirtsen blivit något mindre. Namnet på påsen var dock en variant på mitt namn, vilket ju alltid är kul.


Puss

Låt mig dela med mig uav det bästa med mitt jobb här på Besar. Mitt OB-team.
Låt mig presentera...


Tocke- The Rockstar. Killen som kan anlända till Besar i skinnbyxor och boots och komma undan med det.

 
Olle- The Big guy. Killen som är härlig, trygg och väldigt mycket större än jag.

 

Dave- The Happy guy. Irländaren som nästan alltid är på gott humör och som har koll på alla tekniska prylar som någonsin skapats.

 
Carin- The strong girl. Tjejen som kutar runt med en kamera på axeln trots att hon inte är mycket större än jag. Hon behöver inga killar som hjälper henne att bära.

 

Nicky- The smart guy. Killen som klurar ut vad dom andra ska göra. Han är dessutom pedagogisk nog att få dom andra att fatta vad han har bestämt att dom ska göra.

 

Crille- the good guy.  Behöver jag säga mer? Alla kan väl se att det inte finns något ont i denna kille? Han är dessutom rolig.



Masse- The true Guy. Killen med hjärtat på rätt ställe. Och killen som kan ljus. 

Fint va?
Puss

Jag hade en konstig dröm inatt. Jag drömde att jag promenerade på Hornsgatan vid Mariatorget en solig sommardag. Solen sken och gatorna var fulla av snygga människor i solglasögon.
Jag hämtade min bil som stod parkerad längre ner och körde mot hornstull. Jag tittade ut på dom små butikerna och på alla glada människor som promenerade med glassar i händerna. Mitt i allt detta fantastiska slogs jag av en tanke:  "Men det här är ju inte på riktigt, egentligen är jag på Besar i Malaysia, det här är bara en dröm".
Jag åkte förbi ett högt berg och tänkte "så jag skulle kunna hoppa från det där berget utan att dö, för det här är ändå inte på riktigt". Medans jag fortsatte åka tänkte jag på allt jag kunde göra eftersom det bara var en dröm. Hoppa framför en buss, köra rakt in i en byggnad. En kort sekund försökte väcka mig själv, det var ju ändå inte verklighet. Jag skakade på kroppen och försökte vakna. Det gick inte. Precis när jag tänkte börja slå mig själv i ansiktet insåg jag att; "klart jag inte ska vakna, jag ska ju passa på att åka och hälsa på mina nära och kära! Undra hur många jag hinner med innan jag vaknar?". Jag ville så gärna åka hem till Zeke i vasastan och helst hinna dit innan han skulle komma hem, vilket tydligen var väldigt snart. Vad förvånad han skulle bli om jag bara dök upp där! Jag började gasa. Tyvärr hann jag inte fram innan jag vaknade... på Besar, i Malaysia.


Önskar att man kunde ha sånna här drömmar varje natt. Då skulle jag ju kunna umgås med alla jag saknar fast jag är så långt bort.
Puss

Japp. Då var man tillbaka i Malaysia och på Besar. Och här är allting sig likt. Vattnet är kristallblått, sanden är kritvit, solen skiner och till middag serveras det kyckling med ris. Man vet vad man får helt enkelt.

Resan hit gick bra, men tog 27 timmar dörr till dörr. Lite i längsta laget om jag får säga det själv.
Först flyg från Stockholm till Frankfurt där Lufthansa i vanlig ordning serverade en stenhård smörgås. Sedan tre timmars väntan på en flygplats som var tråkigare än Västertorps centrum. Därefter en 11 timmars flygresa till Singapore. Men Singapore Airlines kunde man lite på. Det var god mat och snygga flygvärdinnor. Tack för det!
I Singapore fick vi vänta på en försendad busschafför i nästan två timmar och sedan bar det av mot Malaysia och Mersing. På vägen stannade vi först till i Singapores tull och skrev lappar och stämplade pass. Efter ytterligare 10 minuters färd stannade vi till i Malaysias tull där det återigen skulle kollas pass och nu även scannas väskor. Sedan fortsatte bussfärden i dryga två timmar innan det var dax för båt över till Besar. Framme!

 
Puss