duracellie

Kära Ingvar,

Låt mig först säga att jag är mycket imponerad av din skapelse. Över din idé. Över ditt IKEA. Du har verkligen lyckats. Grattis!

Låt mig tillägga att det trots detta finns lite att önska...

Jag besökte ditt varuhus i Kungens Kurva så sent som i helgen. Jag har nämligen köpt ett av dina kök. Abstrakt vit. Så så många andra i detta avlånga land.

I helgen var jag endast där för att hämta köket. Ritandet var klart. Planerandet var klart. Köandet var klart. Nu var jag bara där för att på egen hand plocka ihop mitt kök, för att sedan på egen hand köra hem mitt kök, för att sedan på egen hand montera ihop mitt kök.

Jag hade denna dag tagit med mig min pojkvän, min pappas stora bil och lite jävlar anamma. För att kunna plocka ihop mitt kök nere på lagret gick jag först upp till köksavdelningen för att få min plocklista utskriven. Precis så som jag fått instruktioner om när jag var hos er och ritade klart mitt kök; ”När du ska hämta köket så måste du först gå förbi här och få din lista så att du kan hitta allt på lagret”.

När jag kom fram till disken förklarade jag vad jag ville ha och fick då svaret: Ja, väntetiden här upp är ca 2 timmar. Så du får ställa dig i kö så ska du få din lista”.

Japp, jag ville skjuta mig själv, där och då. Inte nog med att jag skulle göra ALLT jobb själv. Jag skulle först vänta i 2 timmar på att få listan som skulle göra att jag kunde göra ALLT jobb själv. Frustration, ökad puls, ilska.

5 timmar senare ställde jag ner sista kartongen på vardagsrums golvet. Och svor att jag skulle bli så rik att jag aldrig mer skulle behöva handla på IKEA.

Igår besökte jag ditt IKEA igen. Denna gång i ett mindre ärende. Det hela gick lätt och smidigt och jag kom därifrån helskinnad. Jag kunde dock inte låta bli att se hur mina medmänniskor i varuhuset sprang in i samma vägg som jag sprang in i i helgen. Låt mig berätta...

Denna gång stod jag i kö nummer 2 på köksavdelningen. Jag hade tidigare passerat ”rita-ditt-kök” - kön och råkat höra att det som vanligt var 1,5 timmes väntetid och att varuhuset dessutom stängde om 1 timme. Men idag skulle jag inte rita så jag tog en nummerlapp i kön borta vid diskbänkarna och luckorna. Jag hade ändå bara en kort fråga.

Några nummer innan mig stod ett ungt par. När det var deras tur gick dom fram till disken och berättade att som hade beställt sitt kök på IKEA i Uppsala och nu var här för att hämta det. Dom ville bara ha en kopia på plocklistan som IKEA i Uppsala hade gjort åt dom men som dom glömt hemma. Killen i disken började leta efter deras beställning trots att dom inte hade med sig sitt ordernummer. Det gick ganska dåligt. Beställningen gick inte att hitta.

Paret flikade då in att dom hade åkt från Norrtälje och att dom dessutom hade med sig ett släp som dom hade hyrt. Killen bakom disken sa då att han inte kunde hjälpa dom men att dom kunde ställa sig i ”rita-ditt-kök” - kön och där skulle dom kunna göra en ny plocklista åt dom. Paret tackade och gick bort mot den andra kön. Dom visste inte att väntetiden var 1,5 timme och att dom därför inte skulle kunna få hjälp innan varuhuset stängde. Inget kök till det unga paret. Frustration, ökad puls och ilska var deras öde.

Nästa kille i kön gick fram till disken och sa att han hade två ärenden. Till och börja med ville han beställa en diskbänk. Han vände sig om och pekade på vilken diskbänk han ville ha. Killen i disken svarade då: Ja, om du vill beställa en diskbänk måste du gå till ”rita-ditt-kök”- kön. Alla sådana beställningar görs där. ”Jaha”, sa killen. Helt ovetandes om att det inte skulle bli någon diskbänk ikväll. ”Men då kan jag ta ärende nummer 2 då...” fortsatte han. ”Jag köpte den där spisen här i lördags, men det kom inte med nån sladd. Så jag skulle gärna vilja ha en ny sladd.” Killen bakom disken slängde ett öga på spisen killen hade pekat på och började knappa på datorn. Han printade ut en lapp. ”För att få hjälp med detta måste du ringa till kundservice, här är deras nummer”.

Killen skulle alltså åka hem och ringa kundservice som skulle skriva in något i sina datorer för att han sedan skulle behöva komma tillbaka och hämta sin sladd.

Killen tog lappen och tackade sig för sig. Utan sladd började han gå mot ”rita-ditt-kök” - kön, hela ovetandes om att även skulle få åka hem utan diskbänk. Frustration, ökad puls och ilska väntade på honom.

Efter 12 minuter var det min tur. Min fråga tog 1,5 minut att lösa. Trots detta hade jag stått i kö i 12 minuter för att vänta på att dom innan skulle få veta att dom var på fel ställe och inte skulle kunna få den hjälp dom behövde. Så i slutändan var vi alla förlorare.

Är det bara jag som känner att det är något i organisationen som inte riktigt stämmer?

Är det inte ett problem att kunder som besöker varuhuset spenderar mer tid på att söka hjälp än att faktiskt få den? Jag tror att det kan vara dax och se över vad IKEAS expansion har gjort med servicen. Det känns som att helhetstänket har försvunnit på vägen...

Med vänlig hälsning,

Ellie Lundmark