Reflektion:

För alltid
Jag har kommit på att jag älskar ordet alltid. Jag älskar tryggheten i ordet alltid, att det som är kommer att vara så för all framtid. Trygghet är ju det bästa jag vet. Jag tycker om att ha saker att förhålla mig till och känslan av att det är vad det är och att jag inte behöver ta ansvar. Ändå är det ju väldigt få saker som är för alltid. Det förstår jag också. Just därför tänker jag fortsätta älska allt som är för alltid. Och allt som jag tänker hoppas ska vara för alltid.
Aldrig mer
Lika mycket som jag älskar orden för alltid, lika rädd är jag för orden aldrig mer. Känslan av att jag aldrig kommer att få uppleva en viss sak igen. Känslan av att något har tagits ifrån mig. Det gäller stort som smått. Att jag slutar på ett jobb och aldrig mer kommer att få sitta vid just det skrivbordet. Att jag flyttar och aldrig mer kommer att få äta frukost i just det köket eller att en relation tar slut och att jag aldrig mer kommer att få vakna upp bredvid just den personen. Och det spelar ingen roll om jag byter bort något mindre bra mot något bättre. Allt handlar om att jag aldrig mer kommer att få uppleva det. För mig, är det alltid läskigt.
När man bildgooglar på Alltid hittar man:
När man bildgooglar Aldrig hittar man:
Läskigt. På riktigt.
Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0