Det är fantastiskt att få ha tråkigt.
Igår var det glöggkväll hos Jakob. Glögg, lussekatter, hotshots.
Hotshots. Men eftersom jag inte dricker alkohol, inte gillar kaffe och är laktosintolerant gick jag bananas på barngögg och lussekatter istället.
Lussekatter by Jakob. Han kan sin skit.
För ganska exakt ett års sedan gav jag mig själv ett löfte. Jag lovade mig själv att jag skulle bli bättre på att gå ut och träffa nya människor, bli bättre på att ta del av allt en storstad har att erbjuda och bli lite mer spontan! Jag hade då börjat inse att jag nästan var fånge i mitt eget liv och att min tillvaro till största del bestod av att ta ansvar, att förebygga och att fokusera på alla i min omgivning förutom mig själv. Jag var så upptagen av det att jag inte kunde ta in något nytt eller orkade eller ville vara spontant.
Snart ett år senare kan jag säga att jag har hållit mitt löfte. Jag har verkligen tagit del av och uppskattat att gå ut och träffa nya människor, äta god mat och hitta nya ställen. Igår var inget undantag. Efter glöggmyset gick vi ut och mötte upp vänner och vänners vänner på olika ställen. Stockholm var som Stockholm brukar vara en lördag.
Efter många turer hamnade några av oss på Sturehof. Där stod vi i baren och såg oss omkring. 00.54. Musik, människor, drinkar. Fixade frisyrer, rödsprängda ögon och hesa röster... Och som i ett andetag fick jag nog. Plötsligt kände jag mig helt oinspirerad och mätt... Vi fick båda nog samtidigt, för en sekund senare fick jag en hand på min axel: "Du, kan vi det här eller? Ska vi inte bara åka hem?". Jag ville inget hellre. En timme senare låg vi i soffan och åt köttbullemackor och kollade på dramaserier. Magiskt. Jag ville inte träffa någon ny människa, inte hitta något nytt ställe, inte mingla i nån klack. Jag ville bara krypa upp i soffan och känna mig trygg, varm och tillräcklig. Då slog dig mig att lika mycket som jag har lärt mig att tycka om att gå ut och upptäcka, lika mycket älskar jag att slippa upptäcka. Att bara vara med någon som redan känner mig och har valt att tycka om mig, i en soffa som inte bryr sig om vad jag har på mig och med en tv som bara underhåller utan att kräva något tillbaka.
Jag kommer aldrig förstå dom som alltid tycker att borta är roligare än hemma och att en lördag i en bar är maximal lycka. Jag kommer aldrig bli en av dom.
Puss
Kommentarer
Trackback
