duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Långt dygn.

Vissa dygn är längre än andra. Gårdagen var otroligt lång. Först en helt vanlig arbetsdag på 13 timmar. Behöver jag säga att jag stod upp och hade på mig hörlurar där det pratas oavbrutet nästan hela tiden? Redan där kan man säga att min kropp sa ifrån. Den ville bara ligga ner, i tystnad. Det fick den inte. Istället var det mingel med produktionen i tre timmar, därefter utgång, och kebab i grupp som avslutning. Klocken 05.10 kröp jag ner i sängen. 3,5 timme senare ringde klockan. Den tröttheten man känner då är väldigt speciell. Som att man gör motstånd mot tyngdlagen. Ingen del av kroppen vill göra det man säger åt den. Märklig känsla. Men f-n va kul jag hade igår. Och oj va lugnt det blir ikväll.

Puss