duracellie

Ellie heter jag... Förutom bloggare är jag även: liten, morgontrött, pollenallergisk, skattebetalare, bilist, syster och tjej. Jag är beroende av: Lupo, Carmex och bra musik. Jag önskar att jag var: mindre tidsopptimist, mer tålmodig, ständigt solbränd och bättre på att ta en dag i taget... Jag har sjukt svårt för: ineffektiva myndigheter och risgrynsgröt. Jag jobbar med tv... Jag bor i förorten... Jag tror på kärlek, men inte på gud. Jag tror att livet blir vad man gör de till, att ingenting är rättvist. Jag tror att George Bush är lika obehaglig som han verkar, och att Donald Trump aldrig kommer att byta frisyr. Jag tycker att parkeringsbolag är svin och att Lars Ohly är en tomte. Att hitta sin livskamrat är att bli kär i sin bästa vän. Att vara en idiot är att tro att det händer alla... Vi ses! /Ellie

Vuxenpoäng

Man slås ibland av att man faktiskt är vuxen numera. Lätt att glömma det. Jag känner mig fortfarande som 19 år. Jag gör saker på mitt sätt. Inte på ett vuxet sätt. Men så ibland håvar man in några vuxenpoäng, utan att egentligen veta hur det gick till.

Idag var jag i affären och skulle handla middag. Jag hade bestämt mig för att jag ville ha lax. Plötsligt hamnar jag i den bemannade fiskdisken och hör mig själv beställa två stora potioner lax. Sen får jag välja lax, visa hur stora skivor jag vill ha och får den inpackad i papper. Det vägs, pratas pris, klistras prislappar och sägs "Ha en fortsatt trevlig vecka". Jag kände mig otroligt vuxen. Det var något i hela genomförandet. Kände mig om möjligt ännu vuxnare när jag fick packa upp laxen hemma och slänga den i en stekpanna.

Herregud, en vacker dag har jag några små barn som desutom ska äta min vuxenlax... KOmmer inte fatta nånting. "Är ni mina?", "Hur gick det till?"....

Puss