1 dag kvar.
Ok, nedräkningen fortsätter. Ändå gör det mig lite stressad med tanke på allt jag skulle vilja hinna med innan jag åker. Har insett att en tredjedel av det som står på listan kommer att få vänta tills jag kommer hem. Världen kommer inte gå under.
Idag ska man också hinna pussa på dom man kommer att sakna. Oj, vad jag pussar! Det är nästan som om jag börjat sakna redan innan jag åkt. Men det är ett sunt saknande. För några år sedan åkte jag iväg på ett långt jobbprojekt och lämnade dom som då stod mig närmast hemma. Det var fruktansvärt. Jag grät nästan hela flygresan, 13 timmar. Det var nästan så att det gjorde ont i kroppen.
Det var ett osunt saknande. Det byggde på rädsla. Nu är det ett sunt saknande som bara bygger på att jag mår så bra av att vara nära dom jag älskar att jag tycker att det är synd att gå miste om det i några veckor. Men jag är inte rädd, så det kommer inte börja göra ont i kroppen. Bra.
16 timmar kvar, borde börja packa.
Puss
Kommentarer
Trackback
